Ett år

I dag är det ett år sedan vi sade adjö till dig i Ga:Uppsala kyrka.

Det var en varm och solig dag, precis som i dag.

Kyrka var full och du kunde inte ha fått en vackrare och mer värdig begravning.

Att det är ett helt år sedan är lite svårt att förstå. Men nu är det den sista ettårsdagen, nu har den första födelsedagen, julen, påsken, sommaren, dödsdagen varit.

Nu hoppas jag att jag/vi så smått kan börja komma tillbaks till livet.

Inte för att jag tror att en ettårsdag skall förändra min sorg på en handvändning, men ändå kanske lite, lite närmare någon slags förändring.

Det är i alla fall en förhoppning som jag har, eller snarare en önskan kanske.