När du förlorar ett vuxet barn tänker nog människor att det på något sätt skulle vara lättare än att förlora ett litet barn. Men för mig var han ju min lilla pojke. Alla mina barn är fortfarande mina små killar. Jag kan skydda dem med mitt liv, men ibland går inte ens det.
Jag kommer ihåg hur de kom till världen, hur de var när de var små. Deras små armar runt min hals, deras andetag när de sov. Denna känsla försvinner inte bara för att det helt plötsligt en dag är vuxna. Känslan och kärleken till barnen är precis densamma som när de sprang runt med napp i munnen.
Jamen precis så är det ju ! <3
SvaraRadera