lördag 29 september 2012

Delmål nummer ett

När man försöker gå ner i vikt så är det viktigt att dela upp viktnedgången i små portioner.
Eftersom jag vill gå ner 30 kg så kan det kännas ganska ouppnåeligt när man börjar sin viktminskning.
Man går ner ett par hg här och där och trettio kg verkar så väldigt långt borta, därför skall man sätta upp mål som är lite närmare.
Mål som inte är så svåra att nå.
I dag har jag nått mitt första delmål :)
Vågen har nu inte tre siffror före kommatecknet utan "bara" två.
Jag har nu gått ner 8,2 kg och du får ursäkta om jag låter mallig men....
....FY FAAN VAD JAG ÄR BRA!!
(inte så ödmjukt, jag vet)
I dag kommer jag att glida runt med ett leende på mina läppar och bara se fånig ut.
Man skall belöna sig själv när man når sina delmål och jag lovade mig en stoooor belöning när jag nådde mitt första delmål, nämligen nya kaffemuggar från BODUM.
Tror jag sticker och köper dem direkt.

fredag 28 september 2012

Hushållsnära tjänster

När jag kliver in genom dörren klockan 17.10 så snubblar jag INTE över 37 par skor!!??
Lukten av Ajax slår emot mig.
Diskbänken är alldeles blank och inte en extra pryl står framme.
Diskmaskinen står och diskar och låter så där hemtrevligt och på diskbänken står ett doftljus och brinner.
På balkongen är det dammsuget och inte en enda påse pant ser man.
Yngsta sonen står och ler.
I badrummet hörs musik.
Där står den andra sonen med skurtrasan i högsta hugg och skurar toaletten, den andra toaletten av två.
Han har plockat bort varenda ansiktsburk och varenda parfymflaska och skurat överallt.
Det luktar fräscht.
Hur underbart var det inte då att få komma hem och sätta igång med middagen i ett kök som var helt undanplockat och rent.
Hur skönt är det inte att sedan få sätta sig vid datorn med ett glas vin och skryta över sina underbara söner på bloggen så här.
Jag känner mig som en drottning med hushållsnära tjänster :)
Tack Calle och Ludde!
 Ni kan inte ens ana vad det betyder för en trött och utarbetad mamma att få komma hem till ett skinande rent hem.
Love you sååå scwetten rinn, som en viss annan mamma skulle ha uttryckt sig.
NÖJD!



Var tar alla pengar vägen?

Fick lön i går och idag är man fattig som en kyrkråtta igen......nästan ;)
Jag tycker ju inte att vi har på oss spenderböxan speciellt ofta men ändå så känns det som om pengarna rinner genom fingrarna.
Jag vet ju att det inte är så men jag skulle ändå önska att vi kunde spara mer än vad vi gör, varje månad.
Vårt boende tar ju väldigt mycket av vår budget. En så hög hyra som vår gör stora hål i plånboken varje månad.
Vi borde flytta men så länge som vi bor fyra per här hemma så kan vi inte flytta till något mindre.
Frågan är väl om det kommer bli så mycket billigare eftersom jag vill flytta in till stan då :)
Jag kommer ju få högre lön här nästa månad och då kommer vi bli rika som troll, hahaha.....
Jag vet att jag har klagat förr på vår ekonomi som egentligen inte är låg, bara lägre än jag önskar.
Jag vill vara rik som ett troll helt enkelt. Det känns som om livet skulle bli lite enklare om man bara hade mycket pengar. Allt beror ju på vem man jämför sig med.
"Man skall aldrig jämföra sig med de som har det bättre", sa min farfar. Klokt sagt av en klok gubbe.
Han sa också att "Konsten att bli rik är inte att tjäna mycket pengar, utan att ha få utgifter".
Klok gubbe, som sagt.
Med dessa kloka ord lämnar jag dig så länge och önskar dig en skön fredag.
FRIDAY, FRIDAY, FRIIIIDAYYY!!

torsdag 27 september 2012

Baksugen

Kollar på Hela Sverige bakar på kanal 7 och jag blir så sugen på att baka. Jag vill göra söta cupcakes och vackra tårtor. Jag lånade ju fina bakböcker av Linda för hundra år sedan när jag också fick ett bakryck men aldrig gjorde något av det. Borde kanske göra något av mitt sug den här gången då. Tror det är mitt tråkiga kök som hindrar mig från att göra slag i saken.
Hade jag haft ett stort och vackert kök med stora arbetsytor så skulle jag nog baka mycket men i mitt lilla skitkök så känns det bara för tråkigt.
Men sugen blir jag när jag ser hur det bakas på tv:n.
Dessutom så vet jag att jag är duktig om jag väl lägger manken till.
Baksugen helt enkelt.

Handledarutbildning

Nästa vecka kommer det en student till mig som går andra året på Barn&Friditsprogrammet.
Jag skall vara handledare åt den här tjejen eller killen så idag skall jag på handledarutbildning på förmiddagen på Katedralskolan.
Det skall bli intressant.

Efter jobbet skall jag handla till "halv åtta hos mig" på lördag.
Tror du jag kom i håg att göra en inköpslista i går då?
Nähää!
Jag har väl det mesta i huvudet och har jag glömt något så har jag både fredag och lördag på mig att komplettera.

I morse var det 1 kg upp?! Trist! men det är bara att skita i det och fortsätta som vanligt.
I går kväll cyklade jag för första gången den här veckan och det var jätteskönt.
Fattar inte varför jag känner sån´t motstång till att röra på mig?
Det är ju sååå  skönt när det är gjort.

Nu skall jag försöka fixa frissan så som frisörskan gjorde i tisdags :)
Wish me luck!

Det är torsdag hörru! Fredag i morgon igen. Man kan inte tro hur fort veckorna swischar förbi?!






onsdag 26 september 2012

Karpaltunnelsyndrome

Jag har så jäkla ont i tummen.
Jag gissar själv att jag börjar få problem med karpaltunneln.
Idag köpte jag ett handledsskydd och nu ska jag börja käka antiinflamatorisk medicin.... igen :P
Om min tumme inte blir bättre efter det så får jag söka läkare.

Nöjd och glad

I dag vaknade jag 30 minuter innan alarmet ringde.
Det är onsdag igen, tiden går i en rasande fart.
Det var lite minus på vågen i morse....taggad!
Jag är nöjd med min nya frissa, tack för alla fina kommentarer.
Det skall regna i dag, men vad gör väl det. Stövlar och regnkläder på ba.
I kväll skall jag göra menyn till vår middag som vi skall ha på lördag, tyvärr vill jag inte avslöja landet ännu så du får vänta till på lördag.
Alla är förkylda runt omkring mig men jag har klarat mig hittils, peppar, peppar.
Magen är bättre men inte bra så det är dog de där Probiotica tabletterna som spökar, skönt att det inte var/är magsjuka.
Jag har en vanlig vardag framför mig och det känns bra. Jag är tacksam för mitt ganska vanliga och tråkiga liv. Det kommer över mig då och då, trots att jag önskar att mycket vore annorlunda så är jag ändå tacksam för det jag har.
Jag läste den här hemska artikeln i går och när man gjort det så är man tacksam över sin egen lycka. Känner du dig som om hela världens elände vilar på dina axlar? Läs detta så lovar jag att du ändrar åsikt. När du läst detta och torkat tårarna så känner du bara tacksamhet att det inte är du.
Med detta önskar jag dig en bra onsdag och jag hoppas vi ses senare.
PUSS!!






tisdag 25 september 2012

Ny frilla

Å framför allt...
... ny färg.
Jag är supernöjd.
(Tror jag det för det priset) :)


Äntligen!




I dag skall jag äntligen gå till frissan och ta hand om mitt stackars slitna sommarhår.
Jag ser ut som en bleachblond Huge Heffnerbrud(fast bara i håret, tyvärr)  :)
Jag har en utväxt från helvetet och jag måste klippa bort all t det slitna åsså lite mörka slingor på det, så blir det nog bra.
Minst 1500  kr fattigare blir jag väl också :(
Det är för jäkla dyrt att gå till frissan.
Men det ska bli jäkligt skönt. Jag hoppas att den här andra tjejen är lika bra som hon som jag brukar klippa mig hos. Petra som brukar klippa mig var uppbokad ända till sista oktober och så så länge till kan jag bara inte vänta. Jag skäms att visa mig bland folk snart.
Nu måste jag rusa.
De här öppningsmornarna går fortare än vanligt.
Jag visar bild på mig själv och min nya frilla i eftermiddag.
Hörs!
      Petra Forsberg


måndag 24 september 2012

Nobody puts baby in a corner

Jag är ganska dålig på att stå upp för mig själv.
Jag blir trampad på men jag säger inte ifrån.
Jag märker inte ens att folk kliver på mig förrän långt senare eller om någon annan märker det och säger det till mig.
Jag har fått de mest korkade kommentarer sagda till mig utan att jag blivit förbannad.
Jo, jag blir ju förbannad och ledsen senare, men inte direkt. Det är precis som min hjärna inte registrerar övertrampet förrän jag kommer hem.
Läkare har behandlat mig som skit utan att jag har sagt ifrån. Arbetskamrater under årens lopp har fällt kommentarer som sårar men den ende som får min ilska och mina tårar är min älskade Jonny. Han får ta all min ilska och skit.
Jag försöker gaska upp mig på jobbet men det är svårt. Nu menar inte jag att folk trampar på mig för jämnan utan jag får mest väldigt fin feedback av mina fina kollegor men visst händer det att man får en del konstiga saker slängda i ansiktet.
Jag önskar att jag registrerade på en gång och blev förbannad genast, men som sagt var så är det precis som att jag själv inte förstår att jag blir trampad på och jag undrar vad det beror på?
Det kanske har att göra med den synen som jag har på mig själv?
Jag kanske inte tycker att jag är värd att stå upp för.
Mina barn beskyddar jag som en tigrinna jag skulle kunna ringa till kungen om det vore för någon i min familj men inte om det "bara" gäller mig själv.
Jag önskar jag kunde lära mig att sätta ner foten på en gång och säga nej även för min egen skull men det är svårt.
Kanske det beror på att ingen stod upp för mig när jag var barn. Ingen visade mig att jag var värd att slåss för. Mina föräldrar sa aldrig ifrån när någon var dum mot mig. De skulle aldrig drömma om att ringa min lärare när jag fick stryk av killarna så att jag fick hjärnskakning, på väg hem från skolan i fjärde klass. Mamma sa bara: -Å vad hade du sagt då som gjorde pojkarna så arga?
Hmmm....ja vad säger man om det?

Som vanligt när jag skriver är det inget speciellt som föranlett detta blogginlägg så det är ingen som behöver gå och tro att hon/han har sårat mig i dag och att jag nu sitter hemma och gråter för din skull. Saker dyker bara upp i min hjärna och då måste de ut.
Jag mår finfint och nu ska jag mysa i tv-soffan resten av kvällen.