Promenad

Jaha, då har man varit på prommis då.

Det var inte helt smärtfritt men det gick liiiite bättre än vanligt.

Inte riktigt lika ontbich knät hakade "bara" upp sig några gånger.

Om detta beror på medicinen eller på att jag vilat i över en vecka vette fåglarne.

Mu skall jag vila igen och kolla om värken avtar. Om inte så har jag överansträngt mig. Inte lätt att veta innan när man får resultatet efteråt.

If you see what i meen?

Skönt att komma ut har det i alla fall. Att sitta inne och glo dag efter dag är inte My cup of thea. 

Det tar sig, sa mordbrännar'n

Jag tror ta mig tusan att medicinen hjälper.

Jag tror inte att jag har lika ont i knät i dag som jag brukar ha.

Ja, ingen blir gladare än jag.

Svullnaden i knät har minskat redan och jag kan böja på det utan att det känns som att vika ihop en vattenballong.

Kan det verkligen vara sant att smärtan avtar?

Jag får prova att gå min lilla runda idag så märker jag direkt. Jag vet ju var jag brukar få ont.

Ett litet Jippi törs jag ge mig på, eller är det kanske för tidigt?

Jag vill ju så gärna att det skall ske en förbättring så jag kanske självsuggesterar.

Eller så fungerar medicinen. Den som lever får se! 

God Morgon Glada Mask!

Angelica på STIL frisörer

Tack för att du kan trolla med knäna och göra underverk med ett så hemskt slitet och sönderfärgat hår som mitt.

Tack för att du alltid är glad och för att du kämpar för att jag skall lämna din salong med ett leende på läpparna.

Before

Färg, avfärgning OCH slingor

Lite mer fär eftersom frissan inte hade uppnått sitt mål.

Slutresultatet efter nästan 2½ timme!

Jag rekommenderar er alla att fråga efter Angelica på STIL frisörer nästa gång du har hårpanik.

Min journal

Man kan logga in på Mina Vårdkontakter.se.
Där kan man kolla på sin journal, vilka läkare man har träffat, vilka som har läst min journal och när samt vilka läkemedel som man fått utskriven.
Det är ganska intressant att läsa sin egna journal även om man inte förstår allt som står där i.
Läkarspråket är ju rena grekiskan för en vanlig dödlig.
Den viktigaste frågan, när jag skall få komma på besök till Ortopedkliniken, stod det givetvis inget om.
Jag har också försökt att ringa till ortopeden både i går och i dag men jag får bara samma svar: "Vi tar ej emot fler samtal för närvarande. försök igen lite senare eller nästkommande vardag".
Den här följetongen börjar bli lite långrandig nu.
Jag åker och klipper mig så länge.

Så mycket ondska

Jag orkar nästan inte ta del av nyheterna längre.
Jag blir bara ledsen och deprimerad. Allt detta elände som sker överallt i världen.
Vad ska man ta sig till?
Regnskog som skövlas, barn i krig, mord och terror, utsläpp och arbetslöshet, homohat och eländes elände.
Här sitter jag i min lilla bubbla och undrar vad som händer med vår värld.
Vad kan man göra?
Inte en enda solskenshistoria i Aftonbladet i dag.
Jag orkar snart inte läsa längre.
Vilken värld kommer mina barnbarn att växa upp i?
Jag blir rädd. Jag undrar hur de som bestämmer tänker? Blir man maktgalen när man helt plötsligt får så mycket makt? 

Är jag dum i huvudet men jag fattar inte hur gubbarna som har makten tänker?

Kan ingen stoppa galningen i NordKorea t ex? Skall omvärlden bara se på hur han terroriserar sitt eget land? Tänk om han sitter på kammaren och snickrar atomvapen, vad skall vi göra sedan då?när han vill leka med dem? 

Herregud! Det är ju fredag, jag borde sitta med en kopp kaffe och njuta, inte sitta och bli rädd. Men jag gör väl som jag brukar. Stänger ner tidningen och trallar en liten stump så har jag glömt eländet för en stund. Hur tänker du när du läser om allt hemskt som sker? 

Mardrömmar

I natt har jag drömt så konstigt. Att jag inte har råd att gå till frissan i dag t ex. Det skulle ruinera oss totalt. Nog för att det är dyrt att gå till frissan, men helt ruinerad blir man knappast.
Jag drömde också att jag väntade på Jonny. Vi skulle åka någonstans men han blev aldrig färdig. Jag väntade och väntade och väntade. Till slut skulle jag skynda på honom genom att skjuta på honom i en trappa men så var det helt plötsligt Ludwig som jag knuffade så att han fick ett stort sår på armen.
Han låg på marken och grät med ett stort köttsår på armen. Jag drömde också att vi hade två stora fåglar här hemma. En trana och en stor duva. De var elaka och jagade oss var vi än gick.
Jag var sur och arg hela drömmen för någon hade ätit upp allt fikabröd och glömt att stänga dörrar och fönster.
Ja men du ser vilken knäpp dröm. Inte undra på att man vaknar och känner sig helt groggy.
Inte en lugn stund på hela natten har jag haft. Det är jobbigt att vara sur och jaga fåglar på nätterna.
Klart man blir förbannad om någon har käkat upp mitt go´fika :)
Nu är jag i alla fall vaken och jag är varken sur eller orolig och jag kan inte riktigt fatta vad som var så hemskt med min dröm? (förutom Luddes sår i armen förstås).

Sjukskriven

Jaha ja!
Sjukskriven i två veckor. Nu hoppas jag att jag hör något från ortopeden på den tiden. Skulle ha ringt i dag men somnade efter lunch och sov hela eftermiddagen.
Fick höra i dag att en de av artrosens biverkningar är just trötthet. Undrar varför ingen läkare har behagat säga det till mig tidigare då? Då får jag lite mer förståelse för varför jag går runt på jobbet med grusiga ögon och varför jag slocknar kl 21 varje kväll.
Jag fick meducin av den snälla doktorn också. Va?! Fikc inte du Arcoxia av mig när vi träffades sist? var hans första kommentar. Nä, svarade jag lite surt. Mäh, ibland har man inte huvudet på skaft, sa han med ett skratt.
Hade jag fått den medicinen i november så kanske jag inte hade haft så jädrans ont nu och kanske sluppit bli sjukskriven. Det är ju humor! eller??

Men nu skall jag alltså vara hemma i två veckor till.
Det känns som att jag måste skaffa mig en sysselsättning för att inte bli tokig. Jag får åka och köpa mig ett broderi eller en stickning. Jag kanske kan sitta på nätet och göra en sån där fotobok. Det är ju roligt eller så sätter jag fart med min scrapbooking. Om jag hittar laddaren till min kamera så kan jag åka ut och fota. Det älskar jag ju.
I dag har jag varit till doktorn, åkt på jobbet och kollat min mejl, ätit lunch med min man på Tiger Sushi och sedan sovit och kollat på Let´s Dance.
I morgon skall jag äntligen få gå till frissan och klippa mig och framförallt få bort allt mitt gråa hår.

Det är konstigt att vara sjukskriven.

Enligt min läkare så kommer jag att bli helt smärtfri med den här medicinen.
Tror vi på det?

Ellas saker

Ta tjuren vid hornen

Om två timmar har jag min ångestfyllda läkartid.
Det är nu jag skall försöka få bli sjukskriven tills det är dags för operation. Jag  har laddat från tårna.
Jonny ville vara med, men jag vill nog gå själv. Pinsamt att ta med sig gubben. Jonny är rädd att jag sitter där och är lilla fröken duktig igen. men jag skall verkligen försöka stå på mig den här gången.
Jag skall berätta om hur ont jag har och hur dåligt min vardag fungerar med mitt skitknä. Det kan väl inte vara så svårt.
Efter att ha vilat hela förra veckan så kunde jag ändå knappt ta mig runt den lilla rundan i lördags.
Det är sån´t som jag måste komma ihåg hos läkaren i dag. Att det inte går en dag utan att jag måste stoppa i mig någon slags värktablett, att jag nästan inte kan sköta mitt arbete och att jag ABSOLUT INTE har en fungerande fritid. Sitta i en soffa och gråta kallar inte jag en meningsfull fritidssysselsättning.
Det känns skit att jag inte har fått någon kallelse från ortopeden ännu för det hade känts bra att kunna visa upp hos läkaren i dag.
Men han kan säkert se det i min journal.
Hade bara ortopedkliniken varit lite snabbare så hade jag sluppit bråka med den här skiten.
Som pricken över I:t har jag fortfarande ont i vänsterarmen. trots att jag ätit Diklofenak i 10 dagar och jag har ont i bröstet och hostar upp stora Heffaklumpar varje morgon. Jonny pratar om att folk har Mykoplasma på sitt jobb. Tänk om jag också har fått det?
Jag vet!
Jag låter som värsta hypokondrikern, men någe fel är det!
Jag är inte snuvig och jag har inte ont i halsen men jag har ett tryck över bröstet och hostar slem varje morgon.
En sak i taget va? Först mitt knä, sedan min arm och kanske, kanske att den här slemgrejen går över av sig själv.
Inget upplyftande inlägg det här men det är så här livet är för mig just nu.
Trevlig måndag då.

Små ting

Inte var det mycket av Ellas saker som åkte i soporna inte.
Jag tog hem nästan alla möbler, tavlor, lampor och lite andra smågrejer.
Jag kunde inte slänga hennes saker.
Det blir fint att ställa i vårt hus.
Ett helt liv i ett litet släp från OK. Det är väl egentligen inte så sorgligt när en människa som fick leva i 103 år går bort men det är sorgligt att hon kan glömmas så fort.
Inga vänner och knappt några släktingar är längre vid liv.
Jag och Jonny vill hedra henne genom att låta hennes fina saker få fina platser i vårt hus.
Jag kunde inte ens slänga hennes lilla kattsamling.
Den får också följa med till huset nästa helg.