Nä, nu djävlar

Nu är det dags att ta tag i det där med vikten igen.

Hela sommaren har jag fuskat och nu känner jag att det får vara nog.

Ligger här med magkatarr pga för fet mat och så lite gotta på det.

Nu vill jag inte längre.

Nu vill jag ta tag i mitt liv igen. Börja äta nyttigt och träna det jag kan.

Nu längtar jag till att må bra igen. Jag vet att det tar ett par veckor att bli sockerfri och jag vet att det kan vara tufft.

Man måste "bara" bestämma sig.

Nu ligger jag här och bestämmer mig. Jag tror jag skall leta reda på listan med Viktväktarnas mättande mat när jag kommer hem. Det är lättare att hålla sig från socker när man får äta hur mycket mat man vill.

Man behöver inte gå hungrig.

Vi har en helg kvar med unna oss innan vardagen börjar igen.

Men fr.o.m. nu får det vara slut med sockret i alla fall.

Min mage pallar inget mer.

I morgon är en annan dag...

GOD NATT!

Dagen, dagen efter kvällen, kvällen före.

 I går var jag för trött för att blogga, för ont i benet för att kunna tänka.

Vaknade med huvudvärken ifrån helvetet i går, trots att jag tog det lugnt på festen och trots att jag inte var uppe till morgonen.

Men så blir det väl när man har varit näst intill helt nykter i en hel sommar.

Gårdagen gick åt till att sanera gården och uthuset. Idag skall vi ta tag i allt inomhus.

Men nu låter det som om jag klagar och det gör jag absolut INTE!

Roligare kväll får jag verkligen leta efter. Alla var party och alla dansade och sjöng hela natten.

Jag tror att de flesta hade en rolig kväll.

Man kan bara bjuda på lokal, mat och dryck. Resten måste vara upp till var och en om man har roligt eller ej, och jag tror att de flesta hade en toppenkväll faktiskt.

Jag fick så fina presenter och flera underbart fina tal till min ära.

Tack för allt.

Batteriet i min systemkamera är dött så här kommer några bilder som jag snitt på FB av bl.a. Madde och syrran.

Tack för det 😀

Full rulle

I dag har vi mycket att göra.

I morgon är det fest.

Det skall städas och lagas mat. Ändå har jag köpt mycket färdigt eftersom jag fortfarande inte är helt återställd efter operationen.

Städa är väl också att ta i, bättre att städa när alla har åkt hem på söndag.

Men när man blir över 30 st så är det en hel del att förbereda hur enkelt man än vill göra saker och ting.

Försöker mig på att göra egen färskost i dag, men den blir inte så tjock som jag önskar. Nu har jag lagt över allt i ett kaffefilter så får vi se om det blir bättre än med kökshandduk och sil.

Typiskt mig att ge mig på att göra något helt nytt när jag skall bjuda en massa människor.

Nu skall jag sätta fart med dagen.

God Morgon!

To die for

Saffiano Tote!

Så heter min fina väska som jag fick i går.

En tidlös älskling som jag kan ha hela livet.

Jonny har bra smak.

Jag är så lycklig.

Tänk vilken materialistisk människa jag är ändå😋

50 år!

I dag har varit en underbar dag och samtidigt en ganska jobbig dag.

Jag börjar med det underbara.

Underbar morgon med champagne och fina presenter.

Jag är nog mest imponerad av att Jonny kunde överaska mig utan att jag vaknade.

Min fina present gjorde mig överlycklig.

DKNY väska.

Det trodde jag inte....fast jag hoppades.

Vi hade en lat morgon med film och sedan åkte vi på loppis och åt sushi till lunch.

Kl 16.00 hade jag tid hos fysioterapeuten hos ortopeden. Men innan dess hann vi med en tårtbit på Fågelsången

På kvällen kom Knut hit och vi köpte hem mat från Aspentos eftersom Ragusa var stängt för ombyggnad.

Nu tar vi det lugnt och tittar på en gammal svensk film.

Det jobbiga i dag har varit att jag tänkt så mycket på min mamma.

Min mamma som aldrig fick fylla 50 år.

Jag har liksom kommit över en magisk gräns i dag. I halva mitt liv har jag gått och trott att jag aldrig skulle bli då här gammal. Det låter kanske hemskt, men så är det.

Jag har liksom aldrig föreställt mig att jag skulle bli äldre än min mamma blev.

Äh! Det är svårt att förklara.

Jag fick en fin bild på Facebook i dag, precis som om Inger visste att jag gick och tänkte på min mamma.

Till slut vill jag tacka alla som grattat mig i dag. Nästan 200 gratulationer fick jag på fejjan och några av er har också ringt.

Syster skickade vackra blommor med blombud.

Nu ska jag sova så att jag orkar handla och förbereda för festen på lördag.

Tack och god natt!

Kärlek från mig till dig.

Till stan

I dag skall vi bege oss in till stan igen. Jag har klipptid his Angelica på STIL frisörer kl 11.45. Som jag har längtat, ser ju inte klok ut i pallet just nu. Det skall bli SÅ skönt att få klippa och färga igen.

Vi har massor av ärenden att uträtta i eftermiddag, det skall köpas en hel del när man skall ordna med fest och så skall jag åka till Lövstalöt och hämta mitt bord och mina stolar som jag köpte på FB i förrgår.

I morgon skall jag vakna hemma i stan och sedan dricka bubbel hela dagen. 

Kl 16 har jag tid på sjukhuset för sex veckors kontroll hos ortopedens fysioterapeut och på kvällen skall jag äta gott ute eller hemma.

Det riktiga firandet får vänta till på lördag.

På torsdag kommer vi tillbaks hit ut på landet och börjar med festförbererdelserna.

Men nu tar vi en dag i taget, en sak i taget.

Först kaffe!'

De e ju bara å skärpa till sig!!

Hade en urusel dag i går och en riktigt dålig natt.

Vaknade 03.30 och spelade Candy Crusch i en timme.

Vaknade kl 07.00 och sedan dess har jag kört lite peptalk med mig själv.

Jag intalar mig själv att se allt det roliga som sker i dag.

Det är söndag, loftet skall inredas, jag skall åka på loppis, planera inför min fest.

Bara sådant som jag tycker är roligt, men i mitt liv just nu verkar allt så jobbigt i stället. 

Jag har tappat gnistan, tappat sugen liksom.

Om någon råkar hitta min sug så får du gärna skicka tillbaks den till mig.

Det är jobbigt att leva utan varken gnista eller sug, skall jag tala om för dig.

Men i dag skall jag i alla fall göra ett försök.

Ryck upp mig!

Skärp till mig!

Sitter här i köket, tar mig en kopp kaffe och försöker känna lusten att ta tag i dagen. 

Kaffe är bra för själen.

Tänker att jag måste strukturera upp dagen om det skall bli något gjort över huvudtaget. En sak i taget och vara nöjd med det. 

Är det så här det är att vara  utbränd, uppbränd, innebränd?

Känna att allt man skall ta sig för är övermäktigt? 

Har operationen tagit min sista energi i stället för tvärtom?

Det suger i så fall.

Rosa blommor är bra för själen.

Jag kanske måste åka och köpa mig en stor bukett rosa rosor i dag? De kanske kan få mig att må bättre?

Alla metoder är bra, utom de dåliga.

Otillräcklig

I dag har jag ingen bra dag.

Jag mår pyton och jag känner mig deppad. Jag vill så mycket men orkar så lite. Det låter som om jag bara ligger här på soffan och tycker synd om mig själv, men så är det inte. Ofta när jag skriver att jag inte mår så bra, känner jag att jag blir missförstådd. Jag gör saker hela tiden, men i min värld är det inte nog. 

I dag tex har jag diskat, städat i köket och städat husvagnen. Hade jag varit bra i mitt knä så hade jag gjort så mycket mer. Det känns som om det är en hel del kvar att fixa till min fest om en vecka och det är antagligen det som stressar mig.

Nu skall jag i alla fall ta minuter innan jag går ner och gör fint i källaren där Calle och Agnes skall bo nästa helg.

Jag kollar på Twilight så länge.

Gococo

Min Fysioterapeut ordinerade stödstrumpor till mitt svullna ben när jag var där i går.

Jag gick på Apoteket och köpte ett par strumpor direkt, men de har inte de strumpor som sjukgymnasten rekommenderade.

Hon skrev ner namnet på en lapp så i dag gick jag in på deras hemsida och beställde dessa snyggingar.

Märket heter GOCOCO och detta är stödstrumpor att träna i.

Hon hade själv ett par utan fötter, men jag skall ha med, sade hon.

De finns i många olika modeller och färger och trivs jag med dessa kommer jag nog att beställa fler par.

De är säkert jättesköna att ha på sig på jobbet där vi går och står hela dagarna.

Asfaltbarn

Hur mysigt det än är i vårt hus på landet så går det inte att ta ur betongen ur mig.

I går när vi kom in till stan och jag kände lukterna av avgas, när jag hörde ljuden av den pulserande staden var det bara att erkänna att jag är och förblir ett asfaltbarn.

Det var likadant när jag som barn, i mitten av augusti, flyttade hem till stan efter ett helt sommarlov på landet.

Jag stod i vår trappuppgång och andades in lukten av människor och betong.

I dag åker vi tillbaks till Hållen, Jonny skall bygga klart på loftet, måla klart och sedan har vi en del att förbereda till festen nästa lördag.

Men jag hade inte haft något emot att stanna kvar i stan över helgen. 

Jag hade inte haft något emot att cykla ner på stan ( om jag kunnat cykla) och satt mig på en uteservering ikväll och känt på lite stadsliv innan vi åkte tillbaks till vårt hus på landet.

Men vi kommer tillbaks på tisdag igen.

Då skall jag äntligen få gå till frissan och nästa dag är det min stora dag och DÅ skall jag få känna på stadens puls.