Det löser sig...

... sa hon som sket i vasken.
Ja, det löste sig för mig också. Nu är jag tjänstledig retroaktivt from 22 januari. 50% först och främst, sedan 25% from 1 april. Jobbar 75% fram till semestern och sedan får jag se?
Jag kanske säger upp mig och blir lyxhustru till hösten, eller... nä.
Fast det skulle ju vara skönt alltså. Gud vad tråkigt tänker kanske du då, men jag skulle älska att inte behöva jobba.
Tror jag skulle ha häcken full ändå.
Har också anmält mig till en samtalsgrupp i kyrkans regi. Den startar den 10 mars och pågår till maj. En sorggrupp för oss som  förlorat en nära vuxen.
Tror det blir bra att få samtala med andra i samma situation. Den hålls av prästen som begravde Ludde och han var superbra tyckte jag.
Den 16 mars börjar de att renovera badrummet hemma i stan. Då flyttar jag hem till Anna och Erik och Jonny flyttar med hundarna ut till Hållen.
Han jobbar hemma så länge renoveringen pågår.
Det skall bli så härligt med ett nytt badrum. Fräscht!
Jonny håller på att planera en massa byggen ute i Hållen också.
Ny framsida, med ny bro och trappa. Påbörja utbyggnaden mot baksidan, renovering av badrum mm mm. Allt beror på hur mycket han får i bonus i år ;)
Själv vill jag bara gå runt och pilla mig i naveln, men han sätter nog mig i arbete också ska du se.
Sista helgen i mars kommer syrran ner, det ser jag fram emot. Tycker inte om att vi bor så långt ifrån varandra.
Påsken kommer vi att fira hr i Hållen, tänkte resa till Island först, men vi sparar pengarna till Hållens badrum istället. Förhoppningsvis kommer någon av sönerna ut och firar lite påsk med oss också.
Sista april kommer Kicki och Lars ner. Vi skall göra Valborg i Uppsala och sedan gå och titta på Danny på 1:a maj.
Första helgen i juni är det arbetshelg i Hållen och sedan är det midsommar.
Veckan efter midsommar åker vi till Spanien och firar 30 årig brölloppsdag tillsammans med Carl och i Agnes i Nerja.
Sedan semester som avslutas med Storsjöyran.
Bröllop i september. Två styckna för att vara exakt. Ett i Jämtland och ett i Täby.
Ja, jag har mycket att se fram emot mitt i all skit. Tack till alla som hjälper mig att ta mig vidare.

Grattis min gubbe

Grattis på födelsedagen älskling!

Nu är du äldre än mig igen, i ca 6 månader.

Hoppas du får en bra födelsedag där borta i 08-landet så ses vi i kväll.

Kör försiktigt när du kör genom Stockholm för ni har fått snö”kaos” där och masskrockarna på E4:an låter inte vänta på sig. Jag vill få hem dig hel och ren ikväll.

Sorg är ingen sjukdom

Nä, det tycker väl inte jag heller kanske, men hur skall jag orka?

Vad är sorg då? 

Att mista ett barn är ju jättehemskt, hur skall jag orka när jag inte får sörja? Samhället i dag tillåter ingen sorgeperiod. En skall vara tillbaks in i maskineriet direkt. Fort, fort fort!! Jalla Jalla!!

Jag är ju på jobbet och försöker vara engagerad och pigg, men jag orkar bara halva dagarna. När jag kommer hem är jag helt slut, ofta somnar jag. Jag har ofta huvudvärk och jag gråter floder.

Jag tycker jag gör det bra som är på jobbet 50%, men det tycker tydligen inte Försäkringskassan.

Jag och Jonny pratade om att detta kanske skulle hända, att jag inte skulle få någon mer ersättning, men vi snålar in och bestämde oss för att klara oss ändå. Strunta i FK och leva lite snålare, men nu kommer inte den planen att fungera. Om jag inte går tillbaks på heltid i morgon eller anmäler mig som arbetssökande på Arbetsförmedlingen så förlorar jag min SGI: sjukpenninggrundande inkomst.

Jag måste alltså säga upp mig och ställa mig till arbetsmarknadens förfogande istället för att jobba deltid på mitt arbete och sakta men säkert komma tillbaks. Jag förstår verkligen ingenting?

Hur skall det gå till? Vilket jobb skall jag söka?

Försäkringskassan tar ingen hänsyn till att jag inte har rätt utbildning för de jobb som kanske skulle passa mig.

Hur blir det då i praktiken? Jag säger upp mig från en fast tjänst i kommunen, jag får straffmånader från a-kassan.

Så istället för att arbeta 50% på min tjänst och åtminstone få halva min lön, så får jag varken lön eller a-kassa. Jag står nu helt utan jobb och inkomst. Är det meningen att det skall vara så? Det låter som om någon tolkat reglerna helt fel.

Mitt i denna jävla mardröm som jag går igenom så skall jag även bli ställd utan varken inkomst eller jobb.

Kommer mitt psykiska mående bli bättre eller sämre av detta?

Jag är så ledsen och arg!

Låt mig få sörja min son i lugn och ro så kanske jag tar mig ur detta helvete helskinnad, men att samtidigt bråka med försäkringskassan gör allting bara jobbigare och mitt huvud bara tröttare.

Nä, sorg är ingen sjukdom, men nu håller det på att bli det.

Jag närmar mer och mer en kollaps.

FUCK YOU FK🖕

Heja Försäkringskassan, friskt humör!!!Det är det som gör susen...

Undrar hur många som blivit nekade sin sjukförsäkring i dag då?

Eller vaddå försäkring??!! Vilken slags försäkring är det egentligen?

Jag är i allafall en av dem som inte får några pengar.

Så här skriver de bla:

Undrar var jag hittar det arbetet, som varken kräver koncentration eller social interaktion?

Ja ja... det var ju väntat. Tur för mig att jag har en gubbe som vet hur man tjänar pengar.

Sex månader...

... av sorg och saknad.

I sex månader har du varit ifrån oss i dag.

Älskade, finaste Ludwig. Varför just du, varför??

Allt är så sorgligt. Tänker på när du fick beskedet om att cancern spridit sig och när du frågar läkaren om du skall dö nu?

Han svarade: - Det kommer bli svårt...

Dessa ord som ekade i mitt huvud dag som natt i nästan tre år.

Så obegripligt att du var så sjuk, så obegripligt att du nu är död.

I sex månader har vi saknat dig och detta är bara början. Älskade älskade Ludwig.

Saknar dig så!

Öl & whiskeymässan

Jonny fick detta i födelsedagspresent av sina söner så igår var vi på detta evenemang tillsammans med Calle och Agnes.

Jag provade mycket goda ölsorter. Bla en fantastisk veteöl. En mindre god stout som bestod av viol och lakrits... not my cup of Tea.

Mensen mumsig melongindrink slank ner.

Er rosa bås till mor hittade vi också.

En mysig kväll helt enkelt.

Hit återkommer jag gärna.

Kvällen avslutade vi på O’Learys.

En vet att en är gammal när...

.... de som är födda på 80-talet börjar fylla 40 i år.

Alltså kom igen nu!!

Jag fick nästan ångest nyss när detta faktum slog mig.

Herreguud!

Fyrtio år!

Skjut mig...

Detta jag på 80-talet by the way.

Så jävla inne.

Jag trodde på allvar att detta aldrig skulle bli omodernt 😀

Tror det är taget 1985 för att vara mer exakt.

6688

Klockan är nu 14.44.

Jag steg upp 07.30.

6688 är antal steg som jag gått hittills i dag.

Det blir några till innan jag hoppar i bingen ikväll.

Jag tycker jag rör på mig rätt ok så här till vardags med tanke på hur ont jag har i kroppen.

Min artros gör ju att varje liten led i kroppen värker mer eller mindre typ hela tiden.

Fötterna värker så jag måste ta värktabletter när jag kommer hem från jobbet nästan varje dag.

Försöker hitta bra inneskor att ha på jobbet men det är få som klarar min belastning och ger bra komfort till foten.

Köpte nya skor alldeles före jul men jag tycker jag får ont av dem med, fast det skall vara bra skor.

”För dig som har långa arbetspass på hårda golv” stod det på hemsidan,

Nu blir det fötterna i högläge, fram med virkningen och sedan en film.

Hur min kropp skall palla jobba mer än vad jag gör är en gåta?

I natt somnade jag gråtandes kl 03.00 och sedan upp och vara en bra pedagog 4,5 timme senare, ingen bra ekvation om du frågar mig.

Vad Försäkringskassan anser är något helt annat.

Det är inte bara sorgen, inte bara depressionen, inte bara värken, inte bara sömnlösheten, inte bara....

Utan hela min livssituation. Men det vill varken vården eller FK ta i med tång.

Söker jag hjälp för en ond axel så är det den onda axeln som bedöms, endast den och bara den. Om jag skulle få en läkartid och då vilja ha hjälp med allt som är fel på mig, skulle jag bli utslängda från Vårdcentealen, tror jag.

- Jo, det är så här att bla bla bla, skadade knät för 15 år sedan.. bla bla bla Artros... bla bla operation... bla bla ont i  det andra knät... bla bla son sjuk... cancer.... deprimerad.... bla bla... död... bla bla bla ont i axlarna... ont i fötterna... bla bla ont i händerna, fingrarna, tumbasartros.,.. överviktig..... bla bla bla återkommande huvudvärk.... känslig mage kanske pga av många och starka mediciner.... bla bla bla tinnitus... bla bla sömnproblem... måste äta sömntabletter varje kväll...  krävande arbete.. bla bla bla... 

HJÄLP!!

En minnesplats

Vi har pratat om att skapa en fin minnesplats för Ludwig i Hållen.

Nu kom jag på att jag vill plantera ett träd till hans minne. 

Jag frågar nu någon som läser detta och som kan lite om trädgård/ träd och plantering vilket slags träd jag kan plantera?

Vilken sort skulle trivas hos oss där uppe i Norra Uppland?

Vi har ju redan flera fruktträd men plommonträdet kommer ryka nu när Jonny skall bygga en ny altan.

Finns det något annat vackert träd som skulle både passa och trivas i vår trädgård? Ett fint träd till minne av världens finaste Ludde.

Lite söndagångest

Det känns alltid lite jobbigt när helgen är slut, trots att jag egentligen inte har något emot att gå till arbetet i morgon.

Känner mig också lite deppad i dag. Tänker på Ludde och känner hur magen drar ihop sig och hur susningarna i öronen ökar.

Om åtta dagar har han varit död i ett halvår. Sex månader sedan jag såg min son, höll hans varma hand och viskade ”jag älskar dig” i hans öra för sista gången.

Det är alltid på kvällarna dessa sorgsna tankar kommer. Antagligen för att jag är för trött för att orka hålla de ledsna tankarna borta.

Det är skönt att Jonny kommit hem igen. Ensam är INTE stark.

Jag behöver min gubbe för att orka. Det var skönt att få tanka lite söner och svärdöttrar också i lördags. 

Familjen betyder massor för mig och jag blir starkare när vi får träffas och vara tillsammans då och då.

Å inte får jag glömma mina småttingar, utan dem vet jag inte hur jag hade klarat mig. Så mycket kärlek dessa två ger alltså!