Etage Kök & Bar Uppsala

Jag ska sluta gå på after work, tror jag. För jag kommer aldrig hem :)
Jag säger varje gång att jag inte skall stanna ute länge och varje gång stannar jag ute hela kvällen och halv natten.
 I går var det jag och Eva- Lena som satt på Pitcher´s och snackade lite.
Vi åt varsin pubtallrik och hade det gemytligt när min man dök upp och tog med oss vidare till O´Learys. Där satt vi en bar stund tills Calle och Ludde dök upp.
De ville gå till Etage och för att Ludde lättare skulle få komma in så följde vi snäll med.
Väl inne på Etage så kände jag mig verkligen som en tant. De har gjort om där inne och åldern på gästerna har definitivt sjunkit sedan jag var där sist.
Nåväl, vi hade skoj iallafall tillsammans med pojkarna och några av Jonnys arbetskamrater.
Calle och Ludde ville sjunga kareoke och lämnade in en lapp till killen som skötte musiken.
Vi väntade och väntade och väntade.......och väntade......och väntade.
När det var tio minuter kvar till stängning så frågade Calle när det var deras tur? Oj, då din lapp kom viss bort, blev svaret. Däremot så hade hans kompis sjungit tre eller fyra gånger på den tid som vi väntat :P
Killarna fick sjunga en halv låt innan han fejdade ner musiken för att han ville sjunga själv?!
Ja men man blir lite förvånad. Är det kunden i fokus? eller är det klubben för inbördes beundran?
Vi garvade och gick hem men inte kommer jag att gå tillbaks till Etage för att sjunga kareoke igen inte.

Meeen, vad är det nu då?

Har känt mig risig hela veckan men igår var det helt ok.
Nu vaknar jag med huvudvärk och en massa andra åkommor.
Ska inte förkylningen bryta ut på riktigt så kan jag väl bli helt frisk istället, det här är verkligen bara skitjobbigt.
Jag som har tänk gå på AW i kväälbå allt.
Bli frisk nu då människa!
Ja men, nä men annars så är det väl bra. Fredag å allt.
Själv då?

Ajpäääden

Det blir nog så att vi "måste" köpa en I-pad till. Det funkar inte att dela på den eftersom den fungerar som en telefon. Man vill liksom ha SINA appar och grejer på den.
Det är ju så mycket enklare att ta med en läsplatta var man nu ska. I soffan, i bilen mm mm.
Men de kostar ju inte gratis precis så vi får väl vänta en vecka eller två innan vi har råd att köpa en till :)
I kväll ska jag på föreläsning om hur vi kan använda läsplattan i förskolan, det ska bli jätteroligt!
Ny tider, nya prylar och jag ska dem alla!!
Jag är en riktig prylb**g när det kommer till tekniska grejer.
Jag älskar det. Jag borde jobba på mediamarkt eller nå´t :)

I dag är det torsdag i fall du inte visste det. Fredagen är inte allt för långt bort.
AW i morgon då. Skaru hänka?
Jag har blivit beroende av Buddy´s Irish Coffee. Det har blivit mitt nya fredagsmys :)
Nu e re slut på veckan, de e dags för FREDAGSYYYYYYS!!
Ja, i morgon alltså :)

Långkok

Jag vet inte hur jag tänkte när jag veckohandlade för den här veckan. Bara en massa tidskrävande middagar. Viltskavsgryta med råris i går, moussaka i dag, asiatisk torsrygg med ris i morgon, Chilli con Carne kokt på högrev på lördag. På fredag ska jag på AW så då blir det väl en matbit ute på lokal antar jag.
Nästa vecka blir det bara snabbmat på menyn.....snabbmakaroner, korv me bröd, pizza..... Ärrå :)

Guud vad jag är hungrig nu!!

Sjuk

Ont i halsen och snuvan rinner men det är bara att pallra sig iväg till arbetet ändå. Ingen feber och ingen huvudvärk. Det är svårt att veta hur dagen kommer att utveckla sig och jag har inte råd att stanna hemma OM jag skulle bli sämre under dagen men å andra sidan kanske jag smittar? Tyvärr kan jag inte tänka så för det är för dyrt. En karensdag när man ligger på gränsen har jag inte råd med.
Ibland önskar jag att jag hade något annat arbete där jag kunde ta en Alvedon och stänga in mig på ett kontor t ex dagar som denna. Men jag måste vara 100% alert på mitt arbete för att orka.
Sluta klaga nu Maggan och ge dig iväg!!
Sluta pjåska!

En kollega tog ett kort på mig i profil och hängde upp på väggen. Shit, vilken stor näsa jag har alltså :)

Förkyld

I dag vaknar jag snorig och kraxig men ingen feber.
Kan inte vara hemma från jobbet i dag eftersom vi har föräldraförening ikväll. Det känns som om man bör vara på plats då. Inte om man är sjuk förstås men lite småkraxig kan jag nog vara.

Jag såg sista avsnittet på "Torka aldrig tårar utan handskar" i går. Den serien satte sig som en tagg i bröstet på mig. Usch, vilken hemsk serie. Det bästa som sänts i Svensk TV någonsin, tror jag. Jonas Gardell borde få pris för det manuset. Jag har drömt om den i natt.

Nu har jag bara en kvart på mig at bli klar så här kan inte jag sitta och hosta.
Jalla, jalla!!

Jag skriver

Jag har äntligen börjat skriva på min "bok".
Det är mer som minnesanteckningar och de är väldigt utlämnade. Jag förstår nu varför jag inte har skrivit förut. Det är jobbigt. Skitjobbigt.
Jag kommer på saker som är jobbiga och jag kommer ihåg saker som är sorgliga. Jag kommer nära vackra och fina minnen men som ändå gör ont att tänka på. Jag har skrivit två sidor ikväll och är nu helt slut.
Just nu struntar jag i grammatik och andra oväsentligheter, just nu är det bara en massa ord som trängs och vill ut. Det är roligt men svårt. Det kommer nog bara bli jag som läser dessa minnesanteckningar. Vi får se vart det leder. Att jag skall skriva något är inget jag väljer, det är något som jag måste göra för att må bra. Skriva är terapi.

Detta är det första stycket på min "bok".
Detta är kanske det enda du får läsa.

Mina första minnen

Jag står på en gård av asfalt. Solen skiner och jag ropar 

– Mamma, mamma! Titta! Jag kan knyta. 

Jag har en vit mössa av mohairgarn som min mamma har stickat. En sån där bebismössa som går fram i en snibb i pannan. Banden är av siden. Jag står längst upp på gården och ropar till mamma som är längre bort. Men jag tror inte att hon hör. Jag står med fingrarna under hakan och jag knyter en rosett av de vita sidenbanden. Jag är bara tre år men jag kan knyta mössan under hakan! Kan det stämma? Kommer jag verkligen ihåg rätt? Det finns en bild på mig när jag står där uppe i en röd jacka, bruna gabardinbyxor och den vita mohairmössan på mig. Blandar jag ihop bilden med verkligheten. Eller var det så att mamma gick och hämtade kameran för att ta kort på mig när jag hade knutit min mössa själv? Jag har berättat om den där händelsen många gångar i mitt liv, om hur duktig jag var som lärde mig att knyta rosett under hakan när jag bara var tre år. Tänk om det inte är sant.