Minneslunden

I kväll åkte vi med hundarna och tände ljus för dig i minneslunden.

Det är så rofyllt och vackert där.

Det gör så ont att veta att din aska har regnat ner i jorden på just den här platsen.

Svårt att förstå.

Det är skönt att sitta där och låta tårarna rinna fritt.

Vi saknar dig så!

LCHF

Nu gör jag/vi ett nytt försök till en bättre mathållning.

Vi provar att köra LCHF igen.

Jag måste lära mig att ta med mig egna grönsaker till jobbet, samt mellanmål.

Det är inte så lätt att låta bli mackorna där vid 14-tiden, så eget mellanmål är ett måste.

I dag åt jag både en frukt och couscous till lunchen och det är ju inte utan kolhydrater.

Men det är ett mindset  som man skall komma in i ”bara”.

Jag sa till mig själv förut att det fick vara slut på bantning nu, för min del.

Älska mig som jag är bla bla bla....

Men när vågen visar ett par kilo plus varje gång jag ställer mig på den så måste jag ju någon gång säga STOPP!

LCHF är ju ändå ett relativt enkelt och bra sätt att ändra sin kost på.

Det finns många bra sidor och bloggar om man vill ha bra recept.

En blogg jag har följt länge heter 56 kg, å där kan man hitta bra recept.

Jag börjar så smått så får vi se vart det leder.

Att-göra-lista

• Byta duschdraperi och matta i badrummet
• Plocka bort påsken
• Städa gården från brädor och annat
• Köra bort grästorvor
• Elda skräp i tunnan
• Ta bort julen från loftet (ja, det hänger fortfarande en adventsstjärna i fönstret där uppe)
• Släpa bort buskarna från framsidan
• Städa under bron

Det är vad jag önskar att jag hinner i dag. Men jag gör det jag orkar och hinner innan vi skall åka hem.

Listor bör inte innehålla fler än tre saker, har jag läst någonstans.

Man blir stressad om listan är för lång och man inte hinner.

Men jag tänker att jag hinner det jag hinner, resten tar jag vid ett senare tillfälle eller så får Jonny göra det... hihihi.

Skön söndag önskar jag dig med en bild på mina vackra, engelska pelargonier!

Året som är

2020 skulle bli ett bra år, ett nytt år där vi känner att vi kan börja om litegrann.

Men så kom Corona och störtade ner på oss med ett stort magplask.

Tar eländet aldrig slut?

Nu känner väl inte jag att just vi blivit speciellt mycket drabbade av denna pandemi.

Förutom att vår resa till solen blir inställd så lever vi på som vanligt nästan.

Men tråkigt är det att inte kunna träffa folk och gå ut på lokal och roa sig.

Inga AW med jobbet och inga andra roligheter heller.

Jag var inte så orolig för att bli smittad i början av pandemin, men nu är jag rädd för att bli sjuk. Jag med mina för små lungor och övervikt osv.

Helst skulle jag vilja vara hemma i karantän, men det existerar ju inte i mitt yrke.

Där är allt som vanligt, många barn och vuxna tillsammans, barn som nyser och hostar rakt ut. I förskola och skola är allt som vanligt. 

Man står med fötterna i varsin värld. 

När man sedan slutar sin arbetsdag så kommer jag ut i Coronavärlden med tvåmeters avstånd, hosta i armvecket, god handhygien, inte kramas, knappt prata.

Det är konstigt?

Allt är så farligt och allvarligt utanför arbetets väggar men innanför är inget förändrar förutom att vi spritar lite mer än vanligt, barnen får inte ta mat själva och vi har rätt att ringa hem snoriga och hostiga barn, om de inte har förkylningsastma förstås eller rinnsnuva för att de sprungit utomhus....

Men jag får inte vara hemma bara för att jag är orolig och tillhör flera riskgrupper.

Ja, jag hör att jag låter bitter men då är jag väl det då.

Det känns bara som att personal i förskola aldrig blir uppmärksammade.

Jag tycker att vårdpersonalen gör ett fantastiskt jobb och att vi skall applådera och höja deras löner, men vi kunde väl också få en applåd då och då, lite uppmärksamhet i media, striktare förhållningsregler, grundligare stöd samt skyddskläder.

Sluta klaga!

Nu är jag i allafall ute i Hållen och här skall jag i dag röja lite i uthuset.

Plocka fram utemöbler och ställa iordning för sommaren.

Det blir mysigt!

Kram hela Dan!

Våren är på väg

Det var ljumma vindar, 15° varmt i dag när jag åkte hem från jobbet.

Man ser små musöron på trädens löv och knopparna på alla buskar.

Det ser mysigt ut när kompisar i Jämtland visar sina fjällparadis, men att få vår och sommar så här tidigt slår det mesta faktiskt.

Jag saknar snön i november, december, januari och kanske februari, men inte senare.

Nu längtar jag efter att göra vårfint i Hållen, plantera blommor och sätta ut alla utemöbler och vår lilla jacuzzi.

Jag längtar efter solnedgången på klipporna och efter dopp i havet.

Jag längtar efter mysiga grillkvällar och kaffe med nybakt sockerkaka i hammocken.

Jag längtar efter morgonsolen på vår nya veranda och att få sitta där med en god bok hela förmiddagen.

Det känns som om jag inte fått njuta av sommaren på flera år så i år skall jag ta igen det med råge.

Vår semesterresa till Spanien blir nog inställd, men vi har ju vårt paradis vid havet så jättesynd om oss blir det inte.

Detta är gamla sommarbilder....

De va de de...

Fort var den påsken över.

Mätt är jag på mat och godis, det känns som om jag inte vill äta på flera dagar nu.

Men jag lär väl bli hungrig till kvällen igen antar jag.

Mysigt har vi haft jag, Jonny, Knut och Natasha.

Nu är vi på väg hem igen.

Det skall bli skönt att komma hem också.

Det känns som om jag inte bott hemma i stan på flera veckor.

Fint va?!

Han e duktig min gubbe💕

Premiär

I dag kunde vi ta oskulden på vår nya trappa.

Det blåser lite kallt men har man en ny veranda så har man.

 Kaffet smakar liksom lite godare utomhus.

Glad Påsk 🐣