En grej kommer sällan ensam

I våras när föreningen skulle byta stammarna i kök och badrum så passade vi på att renovera badrummet.

När badrummet var rivet så upptäckte man att grannen hade Corona och då väntade man med stambyten.

Så när badrummet varit klart i en månad kom man tillbaks och rev i kök och badrum igen. Så istället för byggarbetsplats i tre veckor, blev det byggarbetsplats här hemma i 2*3 veckor.

Tur vi har Anna och Erik att bo hos.

Nästa grej var ju när vi kom hem efter andra byggsvängen och vår ström till köket varit av i ca två veckor och allt i kyl och frys var ruttet.

10 kg fjällröding, räkor, musslor, kungskrabba, oxfilé mm mm.

Allt var ruttet och luktade lik. Det var grej nummer två.

Efter ytterligare ca 4 veckor kom vi hem från Kiruna och vår AC hade gått på med någon jävla timer som ingen visste fanns.

Kondensvattnet hade runnit ur hinken och det var vatten över hela golvet när vi kom hem.

Det var bara att ställa sig och torka. 

Nu har vi upptäkt att hela klickgolvet har rest sig och nyss var en snubbe här och mätte fukten i golvet.

Vi har förhöjda värden och nu måste det rivas och torkas innan vi får nytt golv.

Jag ser inte fram emot att bo med rivet golv och byggfläktar i flera veckor.

Hur går det till att byta golv i vår lägenhet? Vi som har ett enda golv i hall, kök och vardagsrum.

Anna! Erik! Får vi bo hos er igen???

Vi som precis fått så fint efter allt byggande här hemma. Städfirman som varit här och storstädat så att det glänser.

Så skall det bli byggarbetsplats här hemma igen.... suck!!

Ett år....

.... av stor sorg och saknad.

I dag är vi tillsammans och minns dig.

Minns dagen då du lämnade oss.

Ett år har gått. Nu har vi gjort allt för första gången. Första födelsedagen utan dig, första julen, påsken, midsommar, sommar och i dag första års-dagen.

Har bävat för denna dag hela sommaren och nu är den här.

Vi har ätit tunnbrödsrulle med korv och mos till lunch. Det hade du gillat. I em åker vi till minneslunden.

Har gjort en Ludde- tavla också.

 

För sex år sedan satt vi på Gamlisgrillen och väntade på pizza.

I Östersund

Åkte upp till Östersund i torsdags för att vara med på mosters begravning på fredagen.

Det var en väldigt fin och stämningsfull begravning i Östersunds Gamla kyrka. Innan begravningen åkte jag och syster och gjorde fint på vår grav. På kvällen träffades vi kusiner med respektive och åt middag påSir Winston.

Igår, lördag åkte jag och Anita till stan 

, gick på barrunda, åt mat på En Liten Röd och sedan bodde vi på hotell. Jag hade givetvis bokat fel hotell så vi fickvärldens minsta hotellrum med en liten queensize bed. Men det är väl ett i-landsproblem att sova i en liten säng en natt.

Maten på restaurangen var fantastiskt god. Dit går vi fler gånger!

Tack fina Östersund för den här gången. 

För varmt

Ja, det är faktiskt fööör varmt när man skall arbeta i 30° värme inomhus.

Springa runt och vara med barn, jaga dem, klä på dem, krama dem....

Svetten lackar så fort du kliver innanför förskolans dörrar, sedan svettas vi konstant till jag kommer hem till min AC igen.

På jobbet finns ingen AC.

Det finns tydligen inga regler för hur varmt det får vara för oss inom vård och omsorg.

På Jonnys kontor får det inte vara varmare än 26°, får de inte vara där enligt skyddsombudet.

Jag dricker vatten som en galning hela tiden för att försöka hålla huvudvärken i schack,

När det är 30°C så skulle det vara lagstadgat att ligga i en pool eller i annat vatten.

Nu har jag suttit framför vår AC i minst en timme och äntligen börjar jag känna mig som en människa igen.

I morgon kör jag upp till Östersund, till mosters begravning.

Där uppe är det förhoppningsvis lite svalare.

Funderar t om på om jag måste ta med en jacka, eller om det räcker med en kofta framåt kvällskvisten.

Tack för att ni finns

Äkta vänner är sådana som bara tar vid där vi slutade sist. Inga konstigheter, allt är precis så enkelt som det skall vara. 

Så är det med er❤️

Tack för en härlig helg i ert fina hus.

Playa del Alnö

I går kom vi hit till Alnö. Det blev både snaps, surströmming och pilsnerdricka.

Samt ett parti Kamrat.

I dag har vi hängt på soldäcket och badat i poolen.

Nu ett glas rosé i väntan på grill. 

Det är så här man skall ha det när man har det som sämst.

De sista skälvande timmarna...

I morgon är min sista semesterdag. Det känns ok.

Var till jobbet och hälsade på i dag. Där var det som vanligt, så det känns bekant att komma tillbaks.

I dag har jag varit så där trött igen. Så där trött som jag varit till och från hela sommaren.

Det känns som om hela sommaren varit en enda lång raksträcka mot Luddes 1-årsdag. 

Vi har gjort många roliga saker i sommar, men allt har handlat om den enda dagen.

Måndagen den 24 augusti, då det har gått ett helt år sedan dödsdagen.

Jag har varje dag tänkt på hur det var förra sommaren. Jag förstår inte hur vi orkade? 

Bilderna på Ludwig när han var sjuk, minnena....

Allt ligger som ett tyngdtäcke på mig och solkar ner allt. Jag gråter så fort jag tänker på hur Ludwig mådde, hur ont han hade, hur rädd han var.

Jag vet inte varför jag tror att det handlar om ettårs dagen, men jag hoppas kanske att smärtan skall lätta lite efter den dagen. Jag önskar så att smärtan kunde lätta, bara lite, så att jag kan andas igen.

Samtidigt som jag alltid vill ha så här ont, så att han aldrig försvinner från mig.

Sorg är inte lätt att bära. Kommer jag någonsin bli glad igen? Vill jag det?