Det var fint och så, ... men.... inte var de lik söta som de små luciorna, nissarna, pepparkakorna, tärnorna, och tomtarna som jag mötte på jobbet lite senare.
Det är synd att jag inte får ta kort och visa för man dör sötdöden varje år.
Det var ett lyckat luciamingel. Alla verkade nöjda.... eller, nä... inte riktigt alla. Vissa av de yngre barnen gillar inte förändringar. Alla vuxna, var är mamma? Varför måste jag ha den här hatten på mig? Luciakronor som åker ner över ögonen och glitter som killar och sticks.
Vi har övat luciasånger i en månad och i dag vägrade nästan alla att sjunga.... haha, ja det är så det är när man har att göra med två-treåringar.
Det är ingen som kan bestämma över dem inte.
Jag började tidigare i morse, därför kunde jag också sluta tidigare.
Jonny hade handlat så jag behövde bara åka hem och packa.
Nu sitter vi i varsin soffa i ett lite kylslaget hus på landet.
Maten är i kylen, åt gjorde vi i Tierp och hundarna har krupit in under varsin filt.
Sist det var fredag den 13 var i september, samma fredag som Ludwigs begravning.
Exakt tre månader sedan i dag alltså.
Tiden står stilla och rusar på samma gång.
En bild på mig när jag är Lucia för pappa och mamma någon gång i början på sjuttiotalet. Jag undrar vilka tankar som rör sig bakom de där bruna ögonen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar