Klämfredag

Älskar detta! Det känns som söndag, men det är bara fredag. Hade ju liksom fredag i förrgår när vi kom ut hit. Så var det lördag i går med sol och mys å plask i badbaljan. Kliver upp i dag till ännu en solig morgon också är det fredag.... igen!

Älskart!

Somnade tidigt i går, först i soffan till filmen som vi hyrt, sedan upp i sängen kl 22.30 och somnade om.

Sov till 07.00 och nu sitter jag här och lapar sol igen.

Men i dag får jag ta det lite piano för jag blev lite röd i går, så i dag är det kläder på som gäller.

God morgon önskar jag dig. I dag känner jag livet i mig, känner mig glad faktiskt, för första gången på väldigt länge.

Vaknar till detta, vet att vi skall besöka fina vänner i eftermiddag, tre lediga dagar kvar. 

Det finns mycket att glädjas åt mitt i allt elände.

Å mina små pälsklingar förstås, de är alltid fyllda med kravlös kärlek.

Det är en årsdag till i dag. I dag för ett år sedan flyttade Ludwig till Hospice. Det var en jobbig dag men också skönt för mig. Jag kände inte att jag kunde vårda honom hemma längre.

Det var svårt för oss alla, vi grät tillsammans både jag, Ludwig och Knut, som var hos oss när läkaren kom med beslutet.

Trotts dessa minnen så känner jag mig lugn och glädjefylld i dag.

Jag går vidare med små, små steg.

Och i dag känner jag så här, i morgon kan det vara annorlunda igen.

Sån’t vet man aldrig. Jag är glad för det lilla,