måndag 15 mars 2021

Din hand

I går stod jag vid rödljus med bilen.
När jag sitter i vår Range Rover så sitter jag lite högre än alla andra, det är lätt att se in i bilarna bredvid mig.
När jag står där vid rödljuset så ser jag en hand som jag känner igen.
En hand med en ring på tummen som håller i en telefon.
Det ser ut som din hand, det är samma ålder på handen, lite bitna naglar, lika ring och ett liknande telefonskal.
Jag säger till Jonny: Titta på handen! 
Han tittar och ser, Jonny tänker detsamma som jag.
-Det ser ut som Ludwigs hand säger han och jag börjar gråta.
Bilen med handen svänger till vänster och vi fortsätter rakt fram.

Så här är det hela tiden. Små saker som gör att jag slängs in i sorgen när jag minst anar det.
I torsdags skulle vi måla med vattenfärger på jobbet, och helt plötsligt kommer det flera barn med gamla Ludde t-shirts på sig. Tröjor som han kasserade för flera år sedan och som jag tog till jobbet för att ha som målartröjor.
Swosh!, så slängdes jag in i sorgen.
Det går inte att värja sig.
Tårarna kommer och jag försöker blinka bort dem, försöker tränga bort känslan. Tar en tröja och luktar på den men den luktar inte längre Ludwig.
Tittar mig omkring så att ingen ser.
Torkar tårarna och fortsätter jobba.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar