Jag har en dagbok bredvid sängen som jag klottrar i på kvällarna.
Det är läkande känner jag.
Jag vinner nog inga poesipriser men jag skriver för min egen skull.
Vill du läsa en?
PRINSEN AV OKTOBER
Prinsen av oktober, du låg där i min famn.
Jag visste att du skulle bli min yngste. Du fick Ludwig till ditt namn.
Du var min sorg, min glädje, jag räckte inte till.
Jag bar dig i mitt hjärta genom livet, men det blir inte alltid som man vill.
Jag kunde inte rädda dig, min ångest kunde ingen dämpa.
Ingen kunde rädda dig, vi stod bredvid och såg dig kämpa.
Prinsen av oktober nu finns du inte mer.
En mammas kärlek räcker inte, inte heller att jag skriker, bönar och ber.
Ångesten har jag stoppat undan i en egen vrå för sig.
Den tar jag bara fram när jag är ensam, så att ingen skall behöva trösta mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar