torsdag 20 februari 2020

En vet att en är gammal när...

.... de som är födda på 80-talet börjar fylla 40 i år.
Alltså kom igen nu!!
Jag fick nästan ångest nyss när detta faktum slog mig.
Herreguud!
Fyrtio år!
Skjut mig...
Detta jag på 80-talet by the way.
Så jävla inne.
Jag trodde på allvar att detta aldrig skulle bli omodernt 😀
Tror det är taget 1985 för att vara mer exakt.



onsdag 19 februari 2020

6688

Klockan är nu 14.44.
Jag steg upp 07.30.
6688 är antal steg som jag gått hittills i dag.
Det blir några till innan jag hoppar i bingen ikväll.
Jag tycker jag rör på mig rätt ok så här till vardags med tanke på hur ont jag har i kroppen.
Min artros gör ju att varje liten led i kroppen värker mer eller mindre typ hela tiden.
Fötterna värker så jag måste ta värktabletter när jag kommer hem från jobbet nästan varje dag.
Försöker hitta bra inneskor att ha på jobbet men det är få som klarar min belastning och ger bra komfort till foten.
Köpte nya skor alldeles före jul men jag tycker jag får ont av dem med, fast det skall vara bra skor.
”För dig som har långa arbetspass på hårda golv” stod det på hemsidan,


Nu blir det fötterna i högläge, fram med virkningen och sedan en film.
Hur min kropp skall palla jobba mer än vad jag gör är en gåta?
I natt somnade jag gråtandes kl 03.00 och sedan upp och vara en bra pedagog 4,5 timme senare, ingen bra ekvation om du frågar mig.
Vad Försäkringskassan anser är något helt annat.
Det är inte bara sorgen, inte bara depressionen, inte bara värken, inte bara sömnlösheten, inte bara....
Utan hela min livssituation. Men det vill varken vården eller FK ta i med tång.
Söker jag hjälp för en ond axel så är det den onda axeln som bedöms, endast den och bara den. Om jag skulle få en läkartid och då vilja ha hjälp med allt som är fel på mig, skulle jag bli utslängda från Vårdcentealen, tror jag.
- Jo, det är så här att bla bla bla, skadade knät för 15 år sedan.. bla bla bla Artros... bla bla operation... bla bla ont i  det andra knät... bla bla son sjuk... cancer.... deprimerad.... bla bla... död... bla bla bla ont i axlarna... ont i fötterna... bla bla ont i händerna, fingrarna, tumbasartros.,.. överviktig..... bla bla bla återkommande huvudvärk.... känslig mage kanske pga av många och starka mediciner.... bla bla bla tinnitus... bla bla sömnproblem... måste äta sömntabletter varje kväll...  krävande arbete.. bla bla bla... 
HJÄLP!!



måndag 17 februari 2020

En minnesplats

Vi har pratat om att skapa en fin minnesplats för Ludwig i Hållen.
Nu kom jag på att jag vill plantera ett träd till hans minne. 
Jag frågar nu någon som läser detta och som kan lite om trädgård/ träd och plantering vilket slags träd jag kan plantera?
Vilken sort skulle trivas hos oss där uppe i Norra Uppland?
Vi har ju redan flera fruktträd men plommonträdet kommer ryka nu när Jonny skall bygga en ny altan.
Finns det något annat vackert träd som skulle både passa och trivas i vår trädgård? Ett fint träd till minne av världens finaste Ludde.




söndag 16 februari 2020

Lite söndagångest

Det känns alltid lite jobbigt när helgen är slut, trots att jag egentligen inte har något emot att gå till arbetet i morgon.
Känner mig också lite deppad i dag. Tänker på Ludde och känner hur magen drar ihop sig och hur susningarna i öronen ökar.
Om åtta dagar har han varit död i ett halvår. Sex månader sedan jag såg min son, höll hans varma hand och viskade ”jag älskar dig” i hans öra för sista gången.
Det är alltid på kvällarna dessa sorgsna tankar kommer. Antagligen för att jag är för trött för att orka hålla de ledsna tankarna borta.
Det är skönt att Jonny kommit hem igen. Ensam är INTE stark.
Jag behöver min gubbe för att orka. Det var skönt att få tanka lite söner och svärdöttrar också i lördags. 
Familjen betyder massor för mig och jag blir starkare när vi får träffas och vara tillsammans då och då.

Å inte får jag glömma mina småttingar, utan dem vet jag inte hur jag hade klarat mig. Så mycket kärlek dessa två ger alltså! 








fredag 14 februari 2020

En kärleksförklaring

Ja, så är det alla hjärtans dag igen då. Å vi har ett hav emellan oss som vanligt. Det verkar gå troll i att du alltid är på resa dessa datum varje år.
Men i morgon kommer du hem så det går ingen nöd på mig. Jag skall ha singelmingel med några finingar i kväll så jag klarar mig nog.
Fick ett meddelande från Interflora i går om att det skall komma blommor till mig i dag. Jag gissar att de är från dig, min älskade.
Tänk att du blivit så romantisk på gamla dar!
Det tog bara trettio år för dig, haha!
Fast blommor är absolut inte det viktigaste i ett förhållande.
Det du lärt mig under alla dessa år är så mycket större och bättre än materiella saker.
Du har lärt mig att tro på mig själv, att vara den jag är och inte passa in i någon annans mall.
Du skiter fullständigt i titlar, andras pengar och vilken familj man tillhör.
Jag har alltid avundats dig att du är den du är och skiter i vad folk tycker.
Du är en fantastisk make och far, och även om du är en riktig slaver så är det inte nyskurade golv som är det viktigaste.
Du kan reta gallfeber på mig, men i nästa sekund så får du mig att garva.
Vi har fått tre jättefina söner tillsammans och du har varit en underbar pappa. Du har alltid talat om för dem att de duger som de är och att vi är starka tillsammans.
I över trettio år har vi gått sida vid sida, i både uppförsbackar och nedförsbackar.
Uppförsbackarna har varit ganska många men vi har alltid klarat dem tillsammans.
Nu har vi gått i en seg och brant backe i över tre år och ännu ser vi inte slutet, men vi kämpar på och går den tillsammans. Trots mjölksyra och träningsvärk så kämpar vi på ett steg i taget.
Vad jag vill säga med allt detta är att jag älskar dig och att du är min klippa.
Nu kommer du hem hel och ren i morgon, vill inte veta av någon flygplansolycka över atlanten för det skulle jag aldrig klara av.
Love you!



P.S Fick du önskelistan på allt smink som jag vill att du köper till mig?
                                             
                            / från hon som värdesätter annat än materiella saker


onsdag 12 februari 2020

Min pappa Marianne

Var på smygpremiären av den här filmen ikväll. 
Älskade den!
Den var både rolig, tänkvärd, kärleksfull och mysig.
En riktig feelgoodfilm med bra skådisar.
Salongen var fullsatt.
Ska bli spännande att läsa recensionerna i morgon.
Jag och förståsigpåare brukar inte ha samma smak.







tisdag 11 februari 2020

Tolv timmar

Något står inte helt rätt till.
I natt sov jag som klubbad i 12 timmar!!
Det måste vara den nya medicinen som jag skall ta vid sänggående som gör att jag sover så bekymmersfritt i ETT HALVT DYGN!!
Nog för att jag ville ha hjälp med mina sömnproblem men detta är ju helt crazy.
Sova i tolv timmar för att sedan vakna upp och känna sig bakis.
Jag gör ett försök till ikväll, blir det lika i morgon så kan jag med nästan hel säkerhet skylla på medicinen.
Det är iofs skönt att kunna sova utan att vakna flera gånger på natten, vakna med ångest och bara gråta och gråta, men har man ett jobb att sköta nästa dag så funkar det ju inte att sova sig igenom dygnen heller.
Tar medicinen lite tidigare i kväll och ser om jag somnar som klubbad, ser hur länge jag sover och ser hur jag mår när jag vaknar.
Trodde jag höll på att bli sjuk, men nu vet jag inte längre vad det är för fel med mig.
Hoppas och tror att det är medicinen.