Om jag hade pengar...

Alltså jag menar MYCKET pengar.
Jag har ju pengar så att jag klarar mig, men ibland önskar jag att jag hade mer pengar.
Jag skulle vilja renovera Hållen t ex.
Ta dit en firma som byter fönster och lägger nytt tak och spikar ny panel.
Jag vill renovera badrummet och bygga om köket.
Jag önskar vi hade råd med ett gästhus och ett uterum med ett härligt spa och en bastu.
Vi kommer göra en del av detta, men det tar ju sån tid när vi måste spara och göra allt själva för att spara pengar.¨Det vore så skönt att ta in offerter, åka på semester, komma hem och någon annan hade fixat allt.
Jag tycker inte att det är speciellt roligt att renovera, bara roligt när allt är klart.
Resan dit kan jag gärna skippa.
Jag vet att det är fåfängt att tänka så i dessa tider, tider när folk är sjuka, när människor får sparken och måste leva på a-kassa.
Men jag måste ju få drömma och hoppas och längta.
I Aftonbladet kunde man läsa om 11 saker som aldrig mer kommer bli som vanligt efter Corona.
Men jag vet inte vad det var eftersom jag inte är premiummedlem, rolig anekdot va :)
Jag är så glad att vi har vårt lilla hus på landet. Om vi skulle bli två fattiga pensionärer så kan vi flytta till Hållen där vi kan bo och leva billigt.
Sämre ålderdom kan man få än att flytta dit.
Money money money must be funny in the ritch mans world...

Som avslutning på detta inlägg bjuder jag på en bild från havet nere vid Fågelsundet.

Döden döden

Det finns fem sätt att dö på.

1. Ålderdom

2. Sjukdom

3. Olycka

4. Självmord

5. Mord

Jag undrar ofta vilken av de fem som jag drar i mitt lotteriet?

Jag vill inte bli gammal och skraltig. Jag vill inte bli sjuk, inte råka ut för en olycka eller bli mördad och jag har aldrig funderat på självmord 

Jag har levt så nära döden i hela mitt vuxna liv så det är inte så konstigt att jag funderat mycket på det.

Låter det makabert? Ja, kanske det.

Har man aldrig mött döden så kanske man inte tänker på den heller.

Jag har haft döden på min högra axel så länge nu att det inte är konstigt att jag tänker på min egen död mer och mer.

Livet är så förgängligt.

Det är svårt att leva fullt ut när man hela tiden tänker på att det snart är slut. 

Eller, ”hela tiden” är det väl inte och inte är det väl ”snart slut” heller men ibland känns det så.

Det finns människor som aldrig tänker på döden, jag önskar jag var en av dem.

Eller så önskar jag att vi kunde prata mer om döden med varandra.

Så att den inte blev så farlig, så dramatisk.

Astrid Lindgren började varje samtal med sin syster med att säga ”döden, döden”. Så hade de avlagt det samtalsämnet och kunde tala vidare om andra roligare saker.

Ja, det är så mina tankar rullar så här en vanlig tisdagseftermiddag.

Tjofaderittan!

Mat

Ja, eftersom vi börjat om med att äta LCHF så är det roligt att laga mat igen. Lära sig nya recept och tänka om, tänka bort kolhydraterna.

I dag till frukost lagade jag Kesopannkaka till mig.

• 100-125 gr keso (en halv liten burk)
• 1 ägg
• 1 msk fiberhusk
• Vaniljpulver
• Salt

Mixa ihop allt och stek i smör. Man får platta ut pannkakan med en sked då smeten är tjock som gröt, nästan. 

Till pannkakan åt jag 1-2 msk hallonkvarg.

PROPPMÄTT!!

Till middag skall jag göra en laxlasagne.

Receptet har jag hittat på bloggen: 56kg.

Hon har jättebra och inspirerande recept.

Hur gott ser inte detta ut?

Ingredienser

2 vitlöksklyftor
400 g fryst bladspenat
2 msk smör
salt och svartpeppar
800 g laxfilé
400 g riven ost

Färskostplattor:

6 ägg
150 g naturell färskost (typ philadelphia)
¾ dl fiberhusk
1 krm salt

Krämig tomatsås:

1 lök
2 vitlöksklyftor
2 msk olivolja
400 g plommontomater (konserv)
1 msk tomatpuré
1 msk torkad basilika
1 tsk torkad oregano
½ tsk torkad timjan
2–3 krm salt
1–2 krm svartpeppar
1 dl ricottaost

Vit sås:

6 dl crème fraiche
½ dl grädde
salt och svartpeppar

---

Instruktioner

Börja med lasagneplattorna: Sätt ugnen på 150 °C. Vispa äggen poröst, tillsätt färskost, fiberhusk och salt och vispa ihop.
Bred ut smeten tunt på en plåt med smort bakplåtspapper.
Lägg ett smort bak- plåtspapper över och kavla ut till papperskanterna.
Försök att få smeten så jämn som möjligt. Låt båda papperen vara kvar under gräddningen.
Grädda i mitten av ugnen i ca 10 minuter. Ta ut och låt svalna. Lyft av det övre papperet och skär sedan ut lasagneplattor.

Blanda ingredienserna till den vita såsen och ställ åt sidan.
Fortsätt med tomatsåsen.
Finhacka lök och vitlök och fräs dem mjuka i olivolja i en stekpanna.
Lägg lök, tomater, tomatpuré och kryddor i en kastrull och låt småputtra några minuter.
Tillsätt ricottaosten och kör såsen slät med stavmixern i botten av kastrullen. Smaka av med ev. mer salt och peppar.

Sätt ugnen på 225 °C.
Hacka vitlöken och fräs den med spenaten i smör i en stekpanna. Salta och peppra lite.
Skär laxfilén i mindre bitar. Salta och peppra efter smak.
Bred ut tomatsås i en ugnsform, lägg ett lager plattor ovanpå och klicka på lite spenat. Därefter laxskivor, ett lager vit sås och riven ost. Fortsätt varva alltihop i 3–4 omgångar. Avsluta med vit sås och riven ost.

Gratinera i ugnen i ca 30 minuter.

Minneslunden

I kväll åkte vi med hundarna och tände ljus för dig i minneslunden.

Det är så rofyllt och vackert där.

Det gör så ont att veta att din aska har regnat ner i jorden på just den här platsen.

Svårt att förstå.

Det är skönt att sitta där och låta tårarna rinna fritt.

Vi saknar dig så!

LCHF

Nu gör jag/vi ett nytt försök till en bättre mathållning.

Vi provar att köra LCHF igen.

Jag måste lära mig att ta med mig egna grönsaker till jobbet, samt mellanmål.

Det är inte så lätt att låta bli mackorna där vid 14-tiden, så eget mellanmål är ett måste.

I dag åt jag både en frukt och couscous till lunchen och det är ju inte utan kolhydrater.

Men det är ett mindset  som man skall komma in i ”bara”.

Jag sa till mig själv förut att det fick vara slut på bantning nu, för min del.

Älska mig som jag är bla bla bla....

Men när vågen visar ett par kilo plus varje gång jag ställer mig på den så måste jag ju någon gång säga STOPP!

LCHF är ju ändå ett relativt enkelt och bra sätt att ändra sin kost på.

Det finns många bra sidor och bloggar om man vill ha bra recept.

En blogg jag har följt länge heter 56 kg, å där kan man hitta bra recept.

Jag börjar så smått så får vi se vart det leder.

Att-göra-lista

• Byta duschdraperi och matta i badrummet
• Plocka bort påsken
• Städa gården från brädor och annat
• Köra bort grästorvor
• Elda skräp i tunnan
• Ta bort julen från loftet (ja, det hänger fortfarande en adventsstjärna i fönstret där uppe)
• Släpa bort buskarna från framsidan
• Städa under bron

Det är vad jag önskar att jag hinner i dag. Men jag gör det jag orkar och hinner innan vi skall åka hem.

Listor bör inte innehålla fler än tre saker, har jag läst någonstans.

Man blir stressad om listan är för lång och man inte hinner.

Men jag tänker att jag hinner det jag hinner, resten tar jag vid ett senare tillfälle eller så får Jonny göra det... hihihi.

Skön söndag önskar jag dig med en bild på mina vackra, engelska pelargonier!

Året som är

2020 skulle bli ett bra år, ett nytt år där vi känner att vi kan börja om litegrann.

Men så kom Corona och störtade ner på oss med ett stort magplask.

Tar eländet aldrig slut?

Nu känner väl inte jag att just vi blivit speciellt mycket drabbade av denna pandemi.

Förutom att vår resa till solen blir inställd så lever vi på som vanligt nästan.

Men tråkigt är det att inte kunna träffa folk och gå ut på lokal och roa sig.

Inga AW med jobbet och inga andra roligheter heller.

Jag var inte så orolig för att bli smittad i början av pandemin, men nu är jag rädd för att bli sjuk. Jag med mina för små lungor och övervikt osv.

Helst skulle jag vilja vara hemma i karantän, men det existerar ju inte i mitt yrke.

Där är allt som vanligt, många barn och vuxna tillsammans, barn som nyser och hostar rakt ut. I förskola och skola är allt som vanligt. 

Man står med fötterna i varsin värld. 

När man sedan slutar sin arbetsdag så kommer jag ut i Coronavärlden med tvåmeters avstånd, hosta i armvecket, god handhygien, inte kramas, knappt prata.

Det är konstigt?

Allt är så farligt och allvarligt utanför arbetets väggar men innanför är inget förändrar förutom att vi spritar lite mer än vanligt, barnen får inte ta mat själva och vi har rätt att ringa hem snoriga och hostiga barn, om de inte har förkylningsastma förstås eller rinnsnuva för att de sprungit utomhus....

Men jag får inte vara hemma bara för att jag är orolig och tillhör flera riskgrupper.

Ja, jag hör att jag låter bitter men då är jag väl det då.

Det känns bara som att personal i förskola aldrig blir uppmärksammade.

Jag tycker att vårdpersonalen gör ett fantastiskt jobb och att vi skall applådera och höja deras löner, men vi kunde väl också få en applåd då och då, lite uppmärksamhet i media, striktare förhållningsregler, grundligare stöd samt skyddskläder.

Sluta klaga!

Nu är jag i allafall ute i Hållen och här skall jag i dag röja lite i uthuset.

Plocka fram utemöbler och ställa iordning för sommaren.

Det blir mysigt!

Kram hela Dan!