Vemdalen forts

Lördagen bjöd inte på något vidare väder, men vi hade det bra ändå.

Härlig morgon och sedan en tur med bilen.

När vi kom hem tände vi en brasa och spelade på V 75.

Ingen tur med hästarna. Vi blev inga miljonärer den här helgen heller.

Härlig mat hela eftermiddagen med rosa bubbel och gott vin.

 På kvällen sken det upp och vi kunde ta en härlig kvällspromenad.

Tack för denna gång fina Christine och Lars💕

Den som int’ trivs hen, jett ju va i olag

Kom hit till denna vackra stuga i går eftermiddag.

Det tog 5 1/2 timme att köra från Uppsala till Vemdalen, med många stopp och lugnt mak på vägarna.

Hundarna var som små änglar i bilen.

Sverige i sommartid är ju fantastiskt vackert.

Så kom vi fram till Christine och Lars vid 15-tiden.

Åh, vilket vackert ställe, å vilken god mat och mysig kväll vi fick.

I dag regnar det så vi ger oss ut på en sightseeing i bilen istället för en promenad.

Fortsättning följer....

Dots’n Bows och rutten mat

Ja, följetongen fortsätter. I morgon skulle vi få flytta hem igen efter två veckor i exil pga stammrenovering.

Vi kom hem ikväll istället, för att hinna packa om till vår resa till Vemdalen i morgon.

Vad har nu hänt?

Jo, det måste ha gått en propp någon gång förra veckan för allt i kyl och frys var ruttet.

Allt!

Matdosor, räkor, kammusslor, kungskrabba, löjrom, oxfilé, 10 kg fjällröding, brödet hade möglat, alla grönsaker, bär och kryddor, hemgjord sylt och äppelmos var ruttet och luktade bluähh!

Du kan ju tänka dig lukten!

Å här har gubbar jobbat på i två veckor utan att märka något?!!

Jag hoppade baklänges av stanken när vi kom hem. Hur i hela helvetet har ingen märkt något?!

Vi ringde försäkringsbolaget och de bad oss fota och dokumentera allt. Det var bland det snuskigaste jag har gjort i hela mitt liv. 

Jag skall bespara er alla foton utom den ruttna rödingen. Känner du stanken?


Min klänning från Dots’n Bows hade i alla fall kommit. Fin va? Tyget är riktigt psykeddliskt och heter passande nog Woodstock.

Den kommer jag att bo i, i sommar.

88-06-04

För 32 år sedan förlovade vi oss. Jag var 21 år, Jonny nyss fyllda 22.

Vi var gravida med Knut och då tyckte vi att vi lika gärna kunde förlova oss också. 

Inte så romantiskt kanske, men dagen var det. Romantisk alltså.

Vi vaknade och klädde oss fina i blommig sommarklänning och kavaj. Vi åt löjromstoast till frukost/lunch.

Till middag gick vi till en av stans då bästa restauranger ”Kvarterskrogen”. En mysig restaurang på Storgatan i Östersund. Vi åt en trerätters och bytte ringar mellan huvudrätt och efterrätt.

På kvällen gick vi ut på krogen och träffade kompisar.

Jag minns det som igår❤️

Det blev så fint

Detta hade tagit hela sommaren för oss att få allt detta färdigt.

Två ton grus skottat och utspritt fram och runt och under verandan.

Den vitmålade grinden.

Pionen som nu får växa själv utan att slåss med gräs och runttomkringliggande buskars rotskott.

Den högtryckstvättade balkongen.

Den nya trappen upp till altangolvet.

Det nystädade förrådet.

Plus det nyklippta gräset och de trimmade kanterna och det lilla stengolvet framför loungegolvet.

Kontemplation vid havet

Är det något som ger kraft och återhämtning så är det en stund vid havet, på en klippa, tillsammans med de jag älskar och som älskar mig.

Att sitta och lyssna på havet och måsarna, känna lukten av salt och tång, titta på hur solen sänker sig i horisonten.

Detta borde alla få göra, alla som mår dåligt, alla som är ledsna.

Skogen och havet läker en trasig själ.

Hur mår du?

Den frågan får jag ofta och jag vet inte vad jag skall svara. 

Oftast svarar jag:-bra!

Fast det gör jag ju inte och den som frågar vet ju det också, att jag inte mår bra alltså. 

Men det finns ju flera grader i helvetet så jag kan må mer eller mindre dåligt.

I helgen mådde jag bra.... och dåligt. Det är supermysigt när mina fina är här hos mig, men det blir också tydligt att en person saknas.

Han skall också vara med på våra arbetshelger och det gör så ont att han inte är här.

Min mage krånglar och jag vet inte vad det är? Tror det är psykiskt jag.

Jag har ingen aptit och när jag äter mår jag illa. Ändå blir jag bara fetare och fetare. Försöker att inte bry mig, tänker att det snart kommer bli bättre, men det går trögt.

Det är svårt att leva ett rikt liv, vad nu det är? Jag tycker dagarna, veckorna och månaderna bara passerar utan att jag är med. Jag står bredvid och tittar på. Jag skulle vilja bli kapten på mitt eget skepp, men jag vet inte hur man gör? Det låter lite klyschigt men jag vet inte hur jag skall förklara. 

I dag är jag hemma från jobbet för min mage inte är som den ska, för att jag mår illa, för att jag är så trött, för att jag har huvudvärk, för att jag är ledsen och saknar min Ludwig. Min fina.

För två år sedan var du med oss. Jonny köpte en åkgräsklippare för din skull, så att du skulle orka jobba du med.

Du skulle ju klara detta bestämde vi ju! Livet är inte rättvist.

Och på frågan hur jag mår så svarar jag: - inte så bra, i dag....