Oftast svarar jag:-bra!
Fast det gör jag ju inte och den som frågar vet ju det också, att jag inte mår bra alltså.
Men det finns ju flera grader i helvetet så jag kan må mer eller mindre dåligt.
I helgen mådde jag bra.... och dåligt. Det är supermysigt när mina fina är här hos mig, men det blir också tydligt att en person saknas.
Han skall också vara med på våra arbetshelger och det gör så ont att han inte är här.
Min mage krånglar och jag vet inte vad det är? Tror det är psykiskt jag.
Jag har ingen aptit och när jag äter mår jag illa. Ändå blir jag bara fetare och fetare. Försöker att inte bry mig, tänker att det snart kommer bli bättre, men det går trögt.
Det är svårt att leva ett rikt liv, vad nu det är? Jag tycker dagarna, veckorna och månaderna bara passerar utan att jag är med. Jag står bredvid och tittar på. Jag skulle vilja bli kapten på mitt eget skepp, men jag vet inte hur man gör? Det låter lite klyschigt men jag vet inte hur jag skall förklara.
I dag är jag hemma från jobbet för min mage inte är som den ska, för att jag mår illa, för att jag är så trött, för att jag har huvudvärk, för att jag är ledsen och saknar min Ludwig. Min fina.
För två år sedan var du med oss. Jonny köpte en åkgräsklippare för din skull, så att du skulle orka jobba du med.
Du skulle ju klara detta bestämde vi ju! Livet är inte rättvist.
Och på frågan hur jag mår så svarar jag: - inte så bra, i dag....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar