Första dagen av resten av mitt liv

Har jag bestämt mig nu då?
-Jag gör väl ett nytt försök då!, sa jag klämkäckt till Anna på VV i går.
-Skall det bara vara ett försök då? Svarade hon.
Nä, det vill jag ju inte.
Det fick mig att tänka till.
Detta skall väl inte bara vara ett försök till, ett misslyckat försök till i raden av alla misslyckade försök.
Jag vet att jag kan. Varför säger jag då att jag skall försöka?
Är det för att kunna ha en bakdörr öppen?
Nähä! det fungerade inte den här gången....heller...
Jo!
Ta mej tusan att det skall fungera den här gången!!
Jag skall kunna gå in i en affär och kunna köpa mig det jag vill ha utan att fundera på storleken.
En självklarhet för så många, en självklarhet för nästa alla, utom mig...
Å mitt knä då!
Klart att jag måste göra detta för resten av mitt liv.
Inte vill jag sitta med en rullator och vänta på taxi utanför Gränby om några år.
Den bilden måste ut ur mitt huvud.
Jag vill kunna gå och cykla och springa, dansa, leka och leva i många år till. Då måste jag göra detta.
Dessutom är det skönt att lägga sig med ett rent samvete,
Jag sover gott när jag vet att jag ätit bra hela dagen.
I dag börjar jag mitt sunda och härliga liv.
Det som känns lite orättvist är att jag faktiskt redan äter ganska sunt men ändå är en tjockis så vi får väl se hur fort detta går.
Jag tror inte att jag kommer att chocka min kropp och gå ner en massa första veckan som är så vanligt.
Jag har redan gått ner förra året och nu står jag stilla.
Jag behöver inspiration att gå ner mer, att inte ge upp, att börja röra på mig.
I*N*S*P*I*R*A*T*I*O*N
Det får vi ge varandra på jobbet nu när vi är tre stycken om att göra den här resan.
Nu skall jag koka mig en tallrik gröt.
Inga konstigheter eftersom jag äter detta nästan varje morgon. I dag utan socker eller sylt utan med bär istället.
Det går nog ner det också.
Wish me luck!

Tummen upp för mig1