fredag 1 november 2019

Saknar dig

I morgon fyller Knut år och hela familjen skall samlas till middag.
Kalas och fest.
Men du kommer inte vara där och det gör så jävla ont.
Hela familjen kommer inte vara där...
Du kommer inte att vara med.
Nu och för all framtid kommer vi måste ha alla våra familjesamnankomster utan dig och det är så jävla sorgligt. Det gör så jävla ont.
Du är så saknad.
För alla utomstående så är allt över nu.
Din sjukdomstid, din död, din begravning.
Alla har följt mig på Facebook via min blogg och det har varit sorgligt men nu är det över.
Men för mig har sorgen bara börjat.
Försäkringskassan tycker att jag fått sörja nog nu. Två veckors sjukskrivning efter en begravning är vad de tycker är lagom. Efter två veckor bör man vara tillbaks på fötterna igen.
Försäkringskassan gör ingen skillnad på om jag begraver min man, farmor, mor eller son.
För mig som har begravt både far, mor och bror kan jag säga att det är en JÄVLA skillnad.
Om jag trodde jag sörjde förut så är det ingenting mot för vad jag sörjer nu.
Älskade Ludwig.
Du är så saknad.
Jag saknar dig varje dag, hela tiden. 
Oavsett hur stark jag verkar vara så är jag inte det.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar