Hon sa ja och det var längesedan som det huset fick så mycket energi.
Hon for fram som en duracellkanin och vi fick massor gjort i trädgården och dessutom rensade vi hela balkongen på byggskräp.
”När Eva-Lena kommer går det inte att vara lat”- ett gammalt djungelordspråk.
Vi försökte tacka henne med bad, rosévin och god mat.
Men med en sån fin vän är det svårt att visa min uppskattning på ett fint sätt.
Hon vet nog inte ens vad hon bidrar med när hon kommer med sin energi.
Som avslutning på en fin helg så vaknade jag i morse med nackspärr och värk som strålar ner i höger arm.
Nu sitter jag i soffan och glor på tv. HÄPP!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar