Lever egentligen ett fantastiskt bra liv med gubbe å hundar, jobb och fritidshus.
Men så ligger den där blöta, sura, äckliga, hemska disktrasan över alltihop.
Vissa dagar luktar den inte så illa men så helt plötsligt stinker den helt utan förvarning.
Sorgen som skuggar allt. Sorgen som aldrig tycks bli lättare att bära.
Vilken tur att jag och Jonny har varandra i denna skit. Vi hjälper varandra att vada i dyngan. När jag tappar fotfästet så är han där och peppar mig och när han faller så tar jag emot honom. Det finns så många där ute som är helt ensamma med sin sorg och jag är tacksam över att jag inte är en av dem.
Nu är påsken slut, i morgon är det vardag igen. På fredag kommer syrran, i morse snöade det, snart är det sommar. Uppåt och nedåt. Livet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar