Kräkas, städa, fynda och gråta!

Vaknade i går och var alldeles yr, mådde lite illa och ville inte ha frukost.

Gick till arbetet kl 8 och var ute första timmen. Sedan hade vi personalmöte inne. Efter fyrtiofem minuter kändes det som jag skulle kräkas.

Lämnade mötet och åkte hem. Halvvägs hem kändes det som jag skulle kräkas i bilen, höll mig till parkeringen där colan som jag druckit under mötet kom upp.

Kom hem och somnade. Sov i över tre timmar och vaknade med världens huvudvärk.

Efter ytterligare tre timmar, vid femtiden så mådde jag bra. Åt grillad kyckling och drack en cola.

Somnade inte förrän mitt i natten eftersom jag sovit halva eftermiddagen.

Vaknade i dag och mår prima!? Vad var det där i går för något? Var jag trött och min kropp sa åt mig att sova? Eller vad? Det var ju helt klart ingen magsjuka och inget annat heller. Konstigt!

I dag rensar vi, i källaren och i lägenheten. 

Calle fick ändrade planer så han är också här och hjälper till. Det tackar vi för.

Nu är de vid återvinningen och slänger grejer. Det var verkligen en hel del att kasta i källaren. Typ 80% av det som var där. De 20% som är kvar skall vi packa om i nya flyttlådor, määrka upp ordentligt och stoppa i vårt nya förråd. Men det gör vi i morgon. Ja, just det! Jag gjorde ju ett fynd där nere i dag.  Jag hittade orginalglaskuporna till den gamla mässingslampan som hänger i Hållen!

Jag har haft sådan ångest att de varit borta. Trodde att de av olyckshändelse blivit slängda i förra flytten. Nu hittade jag dem i det gamla matförrådet. Gamla bostäder har ju matförråd där man förr i tiden hade sylt och saft mm. Nu hade vi teknikprylar där plus lådan med de gamla lampkuporna. Jippi! Jag blev superglad!

Nästa gång jag åker till Hållen skall jag genast byta ut de fula lampskärmarna mot kuporna. Fattar inte vad jag tänkte på när jag tog bort dem en gång i tiden?!

Det är jobbigt att rensa också. Vi hittade många av Ludwigs saker och kläder där nere. Det gör ont att ta upp och titta på, lukta på och slänga bort. Men vi kan inte spara allt, det skulle bli ett helt förråd till hans minne och det skulle vara allt för jobbigt.

Det var många tårar där nere i dag, usch så jobbigt.

Älskade pojk vad vi saknar dig i allt vi gör. Vi blir påminda hela tiden. Smärtan är fortfarande så djup och sårskorpan gör så ont att riva av. 

Livet på en pinne

Jag googlade på det uttrycket, och så här stod det:

Uttrycket livet på en pinne används för att beskriva en glad och bekymmerslös tillvaro: "Det här är livet på en pinne!" Det tros vara kopplat till bilden av en fågel som sjunger på sin sittpinne.

Det skulle kunna stämma bra på mig om det inte vore för en enda sak, och ni vet ju vad det är.

Vi har det bra i det stora hela jag och Jonny. Livet traskar på i en ganska lugn och behaglig takt.

Vi vet hur vi skall njuta och ta tillvara på de goda stunderna och vi försöker verkligen göra detta hela tiden.

Men den där jävla pinnen är inte så lätt att sitta på.

De senaste dagarna har jag varit djupare i sorgen än vad jag varit på ganska länge.

Det kan ju bero på att årsdagen just varit, att Calle & Agnes bröllop har varit och det blev liksom antiklimax när all var klart med det.

Jag har en molande värk i min vänstra fot hela tiden. I dag efter jobbet har jag knappt kunnat stödja på foten alls.

Syrran sa åt mig att använda stödstrumpor när jag jobbar…. daaa… klart jag ska! Varför har jag inte tänkt på det?!

Är huvudet dumt får kroppen lida…

Skall testa det i morgon och hoppas att det hjälper. 

I morgon är det  iallafall fredag och du skall tro att jag längtar.

Det kommer nog bli en ganska lugn dag på jobbet för många barn är hemma med förkylningssymtom.

Jag håller på att bygga upp en lärmiljö på avdelningen och sådant tycker jag är jätteroligt. 

Sommaren har nu övergått i höst och det har jag verkligen inga problem med. 

Jag älskar hösten!

Nu längtar jag efter att få komma ut till Hållen, längtar till svampplockning och äppelmostillverkning. Hoppas det finns många äpplen på våra träd där ute.

Nästa helg åker vi ut, då hoppas jag också att Calle och Agnes följer med ut.

Vi kan behöva lite hjälp när det skall höststädas på gården….*Harkel*

Vi kanske kan ha en liten kräftskiva på loftet då också, som en liten muta ;)

Nu skall jag tacka för mig och lägga mig för att läsa en bok som jag började med i går. Det är min kusin Jon Nordgren, som debuterat som författare och fått fina recensioner.

Jag börjar lyssna på den i våras, men råkade fippla till allt i bilen så jag hoppade fram halva boken och sedan orkade jag inte leta reda på var jag var någonstans.

Men nu läser jag den på min nya läsplatta istället och det är mycket lättare. Det är en vanesak det där med att lyssna på en bok. Det är väldigt viktigt vem det är som läser högt.

Ja, just ja! Jag gjorde ju världens godaste granola i går så jag längtar redan till morgondagens frukost.

Nygjord smoothie med egen müsli! Nom nom nom…

GOD NATT!

Sex veckor och två dagar

Nu har vi beställt flytthjälp.

Den 15 oktober går flyttlasset.

Till helgen rensar vi och packar i källaren. Det känns som att det ligger en drake där nere, ett monster som måste få lite lugn och ro.

På lördag och söndag skall vi ta hand om det där monstret och när det är gjort så kan vi ta tag i lägenheten. Bara källaren är rensad och packad så kommer alla saker i lägenheten vara snabbt att packa.

Vi har ju som sagt sex veckor på oss innan flyttlasset går.

Måste bara uppbringa ork varje dag när jag kommer hem från jobbet.

Men några kartonger varje dag så kommer det nog att gå bra. 

Märks det att jag verkligen hatar att flytta?

I morgon åker vi och köper de första flyttkartongerna. 

Nu börjar det!

I morgon får jag också hämta min (vår) nya bil.

En liten svart pärla. En Renault Megane, årsmodell 2016, 110 hk, automat, diesel.

Jag längtar.

Åh, vad vi myser

Vaknade tidigt i husbilen. Jonny lyckades bränna en säkring och vi kunde inte hitta var automatsäkringarna satt. Jag hade förlagt husbilsnycklarna, så vi startade dagen med att vara lite smått irriterade på varandra.

Men som i de flesta sagor så slutade även denna lyckligt.

Jag hittade nycklarna och sedan listade vi tillsammans ut var säkringarna satt. I ett skåp, under golvet… så klart! 

Med lite kaffe i kroppen och frukost i magen så sitter vi nu här och myser.

Hundarna sover tryggt och jag lyssnar på min bok. Jonny spelar och radion skvalar.

Vi skall ta oss en liten promenad men det är ingen brådska med det.

Vi går när hundarna blir kissnödiga. Det kan bli snart eller om några timmar.

Nytt nytt nytt och flytt!

Har i dag varit till Möbelmästarna och beställt nya möbler till vår nya lägenhet,

Ny soffa, nya fåtöljer och nya sängar.

Det kommer bli supersnyggt. 

Jag fick fria händer av Jonny, så du kan ju gissa vilken färg det blev på soffan?!

Förhoppningsvis så hinner allt komma innan vi flyttar, annars får vi sitta på golvet och sova på en uppblåsbar madrass den första tiden på Ångkvarnsgatan.

Nu börjar det bli verkligt att vi snart skall flytta.

En sista sommarhelg i Hållen innan det är dags för att rensa och packa.

Nästa helg skall vi riva ur vårt källarförråd och åka till tippen med 80% hoppas jag.

Jag tänker inte ta med mig en enda pryl till nya lägenheten som jag inte tycker om.

Det är inget som jag ser fram emot egentligen, själva flytten alltså och tiden fram till flyttdagen.

Sedan, när vi väl är inflyttade i den nya lägenheten, då börjar det roliga.

Men fram till den 15 oktober kommer det vara slit och släp.

Ludde hade nog gillat den här soffan 😊

Endast 66500kr på Royal Design.

Två år

Hur har jag klarat av två år utan min son?

Saknad är inte alls det rätta ordet här. Saknar någon gör du när det går lång tid mellan gångerna ni träffas. När du vet att ni aldrig mer kommer att träffas, aldrig mer, då är det inte saknad man känner. Då är det aldrig….

Den här aldrigheten håller på att ta kål på mig. Den äter upp mig inifrån.

Två år i dag. Jag vet inte om jag är mer ledsen i dag än vad jag var i går, eller vad jag kommer vara på onsdag. Årsdagen är bara ett datum….

Jag har kommit ihåg allt hela våren, hela sommaren, jag lever med minnena hela tiden. Beskedet om att inget fanns att göra, sommaren på hospice, ångesten, värken, såren, avskedet, gråten, paniken…

Herregud! Allt är med mig hela tiden. Sorgen hänger på mig som en tung ryggsäck. Inte undra på att jag har ont överallt, i fötter, nacke, rygg… you name it.

Jag vill så gärna ha mer ork men jag orkar inte. Energin är slut när jag kommer från jobbet. Energinivån kommer aldrig riktigt upp dit den brukade vara. Det känns som jag går på sparlåga hela tiden och alltid har jag dåligt samvete över det. Would have, could have, should have ekar konstant i mitt huvud.

Jag undrar när det skall lätta, när sorgen inte skall ligga så jävla tung över mig hela tiden? 

Jag försöker bli vän med sorgen, låta den komma när den vill och jag försöker verkligen leva mitt bästa liv för min skull och för Luddes skull, för Jonnys skull och såklart för Knut och Calles skull.

Vi gör alla så gott vi kan, vi kan inte göra mer än så.

Två år av bottenlös sorg och en oändlig saknad, älskade Ludwig.

Önskar jag fick sitta på klipporna och titta på solnedgången med dig en enda gång till.

Bröllopet

Så är de nu äkta makar. Calle har äntligen fått sin Agnes och inte ett öga var torrt, inte mina i alla fall.

I Östra Ryds kyrka sa de ja till varandra och sedan var det middag och fest i Rönninge by.

Allt gick som på räls. Vackra tal, god mat, fantastiska tårtor, mycket vin och en härlig fest.

Vi somnade nöjda framåt morgonkvisten. Inte helt lätt att hitta en Stockholmstaxi mitt i natten dock. Vissa kom inte till hotellet förrän vid fem-tiden i morse.

Tack Agnes och Carl för ett helt fantastiskt bröllop!