Kräkas, städa, fynda och gråta!

Vaknade i går och var alldeles yr, mådde lite illa och ville inte ha frukost.

Gick till arbetet kl 8 och var ute första timmen. Sedan hade vi personalmöte inne. Efter fyrtiofem minuter kändes det som jag skulle kräkas.

Lämnade mötet och åkte hem. Halvvägs hem kändes det som jag skulle kräkas i bilen, höll mig till parkeringen där colan som jag druckit under mötet kom upp.

Kom hem och somnade. Sov i över tre timmar och vaknade med världens huvudvärk.

Efter ytterligare tre timmar, vid femtiden så mådde jag bra. Åt grillad kyckling och drack en cola.

Somnade inte förrän mitt i natten eftersom jag sovit halva eftermiddagen.

Vaknade i dag och mår prima!? Vad var det där i går för något? Var jag trött och min kropp sa åt mig att sova? Eller vad? Det var ju helt klart ingen magsjuka och inget annat heller. Konstigt!

I dag rensar vi, i källaren och i lägenheten. 

Calle fick ändrade planer så han är också här och hjälper till. Det tackar vi för.

Nu är de vid återvinningen och slänger grejer. Det var verkligen en hel del att kasta i källaren. Typ 80% av det som var där. De 20% som är kvar skall vi packa om i nya flyttlådor, määrka upp ordentligt och stoppa i vårt nya förråd. Men det gör vi i morgon. Ja, just det! Jag gjorde ju ett fynd där nere i dag.  Jag hittade orginalglaskuporna till den gamla mässingslampan som hänger i Hållen!

Jag har haft sådan ångest att de varit borta. Trodde att de av olyckshändelse blivit slängda i förra flytten. Nu hittade jag dem i det gamla matförrådet. Gamla bostäder har ju matförråd där man förr i tiden hade sylt och saft mm. Nu hade vi teknikprylar där plus lådan med de gamla lampkuporna. Jippi! Jag blev superglad!

Nästa gång jag åker till Hållen skall jag genast byta ut de fula lampskärmarna mot kuporna. Fattar inte vad jag tänkte på när jag tog bort dem en gång i tiden?!

Det är jobbigt att rensa också. Vi hittade många av Ludwigs saker och kläder där nere. Det gör ont att ta upp och titta på, lukta på och slänga bort. Men vi kan inte spara allt, det skulle bli ett helt förråd till hans minne och det skulle vara allt för jobbigt.

Det var många tårar där nere i dag, usch så jobbigt.

Älskade pojk vad vi saknar dig i allt vi gör. Vi blir påminda hela tiden. Smärtan är fortfarande så djup och sårskorpan gör så ont att riva av.