Det sätter huvudet på spiken.
Ogråten gråt ger förstoppning i själen.
Tänker på alla tårar jag fällt och fortfarande fäller, tänker på hur trött jag blir efteråt, tänker på hur ”förstoppad” jag skulle varit om jag inte kunde gråta.
Tänker på alla stackars människor(män för det mesta), som inte kan gråta.
Ångesten och sorgen måste äta dem inifrån.
Hur det än är så är det otroligt skönt att gråta. Att gråta tillsammans med någon, utan att någon behöver trösta den andre, är också skönt.
Jag behöver inte alltid bli tröstad, för det finns ändå ingen tröst att ge, utan jag behöver bara få vara ledsen och bli lyssnad till.
Att våga stanna med någon som som är i sorg och som gråter, utan att ge tröst, är nog inte en helt lätt uppgift.
Men när ingen tröst finns att ge, är nog att lyssna det finaste man kan ge någon annan.
Tänk så många förstoppade själar det måste finnas i världen…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar