I tretton år och prick sex månader har vi bott här på lördag. Det är det längsta som jag någonsin bott på ett och samma ställe.
Det känns lite vemodigt när man tänker på det viset men nu har jag ställt in mig så länge på att flytta att det bara känns skönt nu.
I dag får jag hjälp med den sista packningen av min vän Eva-Lena.
På Murargatan skall köket upp i dag. Jonny skall börja hänga allt på plats. Han skall dit och måla det allra sista nu på morgonen så att det hinner torka till i em.
I morgon och på fredag har vi semester. Det verkar som om vi hinner trots allt.
Tack vare all hjälp vi får av Calle, Ludde, Erik och Eva-lena så verkar det tamejtusan som om vi hinner bli "färdiga" till på lördag.
Det trodde jag aldrig för en vecka sedan.
Nu börjar vi faktiskt se ljuset i den långa mörka tunneln.
Halleluja!
 |
| Har sjukt ont i knät nu när jag har arbetat dubbelskift i flera veckor. Min vila som jag brukar få när min arbetsdag är slut har liksom uteblivit de senaste tiden. Jag haltar numera runt som en gammal tant. Värre än vanligt alltså. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar