Mot Dalarna

Snart sätter vi oss i bilen och åker tillbaks till Rämshyttan i Dalarna.
I dag skall vi träffa Fonus och sedan stannar vi hos svärfar över påsk. Vi har mycket att prata om och mycket att planera. Det blir bra att kunna ta tag i saker pö om pö under flera dagar.
Man blir trött i skallen av att sörja så det är bra att vara tillsammans i flera dagar så allt inte behöver planeras på en och samma dag.
Fast vad vet jag. Vi kanske måste få allt klart i dag hos begravningsentreprenören. I så fall kommer vi vara slutkörda och genommanglade när vi kommer hem ikväll.
Ingen ide´att spekulera om hur det kommer att bli, det är bättre att ta saker och ting som de kommer så slipper det ta energi flera gånger. Detta är nog energikrävande.
Jag har i alla fall köpt lite påskmat så att vi klarar oss några dagar. Att laga mat är ju samtidigt terapi för mig. Jag tänker så bra när jag står vid spisen och jag blir lugn av att laga mat.
Det blir nog en påsk i år också, trots allt.
Nu är det bara dagar som vi skall ta oss igenom fram till begravningen och sedan kan man börja blicka framåt så smått, så smått.
Jag vet ju att sorg inte försvinner men det blir lättare och lättare att hantera i vardagen. Någon pratade med mig om en tårbarometer. Just nu ligger tårarna staxt under ögonlocket, så småningom trängs tårarna längre och längre ner i kroppen och till slut har man de långt ner i magen och de skjuts inte upp i ögonen hela tiden.
Jag gråter inte så fort jag tänker på min familj t ex. Det har gått många, många år nu. Jag har varit utan mor i snart trettio år, utan far i tjugofem och det är tio år sedan min bror gick bort.
Klart att sorgen finns där hela tiden, men det är sällan jag fäller tårar över dem längre. Det är så det är. Jag hade dåligt samvete i början när jag inte grät längre, men nu har jag förstått att sorg inte bara är antal tårar som man fäller. Det är också hur man kommer ihåg sina döda.
Jag tänder ljus på deras födelsedagar och skriver o dem hela tiden. De finns hos mig fastän det har gått så lång tid.
Sorg är att komma ihåg, inte att glömma.
Nu behöver jag en kopp kaffe till, sedan två ägg innan jag sätter mig på kvasten och åker mot en tung påskhelg.