Älskade Ludwig! Saknar dig så in i helvete!! Det blir blir inte lättare, ingenting blir lättare. Jo,! Kanske en sak, att dölja sorgen. I dag är det 1,5 år sedan vi sa adjö. Jag sa: -Jag älskar dig och du svarade:- jag älskar dig. Det var det sista vi sade till varandra. Så fint och så sorgligt.
Ett och ett halvt år sedan jag kände din hud mot min och du fortfarande var varm.
Det är fortfarande så ofattbart det som hänt. Att du är borta, att du är död.
Varför var det tvunget att hända just dig. Det är inte rätt.
Jag tänker på dig i dag, jag gråter för dig i dag. Precis som alla andra dagar.
🙋♀️Maggan - underbart att du hittade till min blogg. Vad glad jag blev. Nja duktig vet jag inte om jag är på stickning. Men jag måste prova att sticka mig en tröja. Har en kollega som stickar som en värsta ”stickmaskin” - så där kan jag säkert få tips och råd om det kniper.
SvaraRaderaJag tror att människor inte vet hur de ska ”behandla oss”, du med din sons bortgång och jag med min gubbes sjukdom. Därför läser de bara och vill absolut inte vara med och stötta.
När jag tar min promenad tittar jag alltid upp till er balkong. Hoppas att ingen förkylning finns nu. Hoppas även att det går bra med mindre kolhydrater i kosten samt promenaderna till jobbet. Jag går ofta en sväng runt i Fålhagen som tar 50 minuter. Älskar den svängen. Du får gärna hänga med någon gång.
Glömde skriva att det är grannen vid tangentbordet. Kram Marie 🥰
SvaraRadera