Så var det onsdag då

I dag har halva veckan gått.
Jag slutar relativt tidigt och det känns skönt så att jag hinner hem och göra mig i ordning för kvällens upplevelse.
Årets julklapp från våra chefer är nämligen en liten  föreställning av Uppsalaprofilen Jacke Sjödin.

En lycklig man - 100 minuter Jacke Sjödin
Med komp av Micke Skoglund


Jacke Sjödin är underhållaren som upphöjt rimmandet till en alldeles egen konstform. Han skriver dagsaktuella sånger i parti och minut. Det blev 147 stycken i showen Fyra Lyckliga Män innan den sagan tog slut då Lasse Eriksson avled på scenen den 3/3 2011. 
 
Jacke är en lycklig man och har undersökt vad det kan bero på, med stöd av lyckoforskningens vetenskapliga rön. Allt detta delar han med sig av i lycklig resa bland dagsaktuella sånger, rimmande och kåsörens lycka över att bli glad av att bli förbannad. Varje åhörare kan räkna med att bli lite lyckligare under devisen: En lycka kommer sällan ensam.

"Det simplaste rådet av alla är att helt enkelt ha roligt och roligt har man i Jacke Sjödins sällskap. Han har skapat sin egen lycka genom att följa sitt kall och blivit landets förmodligen fyndigaste rimmare."
UNT

Det kommer nog att bli en bra kväll. Jag har hört honom förr och han är riktigt rolig.

I morgon kommer Jonny hem och i helgen blir det väl till att köpa julklappar och titta på hus.
Det har dykt upp ett annat hus nu. Eller egentligen är det ett hus som vi ville titta på förra helgen men då var det redan lagt bud på det  och de var redan på banken, men nu verkar det som att huset fortfarande är till salu och priset är nedsatt. Vi skall ändå ut till Hållnäs och kolla på det andra huset på lördag och då kan vi lika gärna ta två hus på samma gång.
Det snurrar i huvudet nu av hus å hus å hus.
Svårt att koncentrera sig på något annat.
För första gången i världshistorien vill jag att julen skall vara över så att jag får satsa på att flytta, köpa hus och sälja husvagn.
Hör och häpna!

Velar hit och dit

Jag kan inte bestämma mig för hur jag skall äta.
Jag hade svårt att sätta igång med kaloriräknandet efter semestern så för några veckor sedan började jag med LCHF.
Men nu fuskar jag där också. Eller fuskar och fuskar, jag måste äta kalorier på jobbet eftersom proteinerna inte räcker till. Det är för lite grönsaker och proteiner i förskolans mat.
För att bli mätt så måste jag äta lite kolhydrater också.
Jag kan inte äta både fett OCH kolhydrater så nu känns det som om jag måste börja käka lågkalorimat igen.
Jag är så tudelad just nu.
Jag kan inte äta allt det där fettet för jag mår illa av bara tanken.
Jag får finnar och jag känner mig inte fräsch.
Jag mådde mycket bättre när jag räknade kalorier.
Men det är så svårt att börja igen.
Jag har verkligen ingen inspiration.
Men jag vill verkligen gå ner i vikt.
Eller vill jag det?
Är vilja och karaktär samma sak?

Sommarhus eller inte. That´s the question?

Är det värt alla pengarna att ha ett hus på landet?
Är det värt jobbet med dubbla boenden?
Är det för nära till grannen?

Tänk vad härligt det vore med en ett eget sommarställe!
Ett hus på landet så nära till havet!
Vad fint det är!
Tänk vad härligt vi kommer att ha där hela våren och sommaren!

Så här går tankarna fram och tillbaks hela tiden.
Jag måste släppa det där nu innan jag blir tokig :)

Men hur gulligt är huset då på en skala?
Är det underligt att man är lite kär?

I dag åker Jonny igen. Jag trodde att han skule vara hemma nu till den 7 december när han åker till Kina men det blev ändrade planer mitt i julstöket. Åker nu och kommer hem på torsdag. Åker inte till Kina på lördag utan åker till USA istället nästa vecka.
Bla bla bla bla....
Orkar snart inte bry mig vart han åker.

När nu skall jag inte vara sån.
Ingen bitterf***a så här på morgonkvisten, det blir ingen människa glad av!
Jag kan visa min julklänning som jag har beställt i stället.

Hoppsan! Det var en liten bild men ni kanske fattar ändå.
Stickad, viscos, röd, bara axlar, hög hals med paljetter på.

Nä nu måste jag sätta lite fart. Jag struntar i frukosten i dag för jag fortfarande mätt på den där äckelkebabtallriken som jag åt på pizzerian i Skärplinge i går kväll.

Med önskan om en bra tisdag så kanske vi "hörs" ikväll då!

Spännande vecka

Första veckan i december.
Jag gjorde värsta feta julpyntningen här hemma i helgen.
Det känns lite skumt att gå runt blad granar och tomtar, stjärnor och änglar redan första advent men det är väldigt mysigt också.
Jag vill nästan inte åka hemifrån i dag.
I dag efter jobbet skall jag och guben åka och kolla på ännu ett litet hus i utkanten av den lilla lilla staden.
Men vi lärde oss av det förra huset att ingenting är vad det tycks vara.
Mäklarnas bilder är inget att lita på så den här gången tittar vi först och sedan kanske det kommer ett litet utlåtande.
Det skall i alla fall bli väldigt spännande att åka och titta.
Men först en dag på jobbet.
Jag hoppas att mina kollegor är där den här veckan :)
Men allra allra först lite ägg och kaffe så att man blir som en människa.
Jag kommer ha svårt att koncentrera mig på arbetet i dag. Jag kommer bara att tänka på det lilla röda huset med vita knutar.
So long
Så läng´

1:a Advent

När första ljuset brinner

står julens dörr på glänt 

och alla människor glädjas

att fira få advent.

I dag skall allting ställas i ordning här hemma.
Jullådorna skall tillbaks ner i källaren och nya gardiner skall upp i vardagsrummet.
Jag och Jonny skall åka på en liten shoppingrunda och handla lite julklappar plus lite annat smått och gott så som ljus, batterier, mat mm mm.
Det är första gången i min världshistoria som jag har full jul här hemma redan första advent men det känns så fjuttigt att vänta med gran och tomtar när vi knappt skall vara hemma i jul.
Antingen tar man inte fram något alls (vilket inte är ett alternativ för mig) eller så tar man fram allt tidigt så att man får njuta länge, länge av allt det fina.
Om tre veckor åker vi upp till Östersund och sedan är julen slut när vi kommer hem.
Jag får inte glömma bort att köpa mossa också. Grön mossa vill jag ha.
Visst är det mysigt med jul?
Undrar vad man skall käka för adventsmiddag i dag då?
En liten jultallrik kanske?
Jag är nyfiken på att göra Blomkålsjanssons.
Syrran sa att det smakar precis som vanlig Janssons fast det är LCHF style.

Det här receptet hittade jag:

BLOMKÅLSJANSSONS

1 st	blomkålshuvud, stort ca 800 gram
1 st	gul lök
1 burk	ansjovis (restaurangfiléer 450 g, 300 g ansjovis)
2,5 dl	creme fraiche
150 gram	philadelphiaost, original
1 dl	vispgrädde
	smör att steka löken i
	salt och vitpeppar
2 msk	ansjovisspad

GÖR SÅ HÄR

1. 1. Sätt ugnen på 225 grader. Skala löken och låt den mjukna i smör i en kastrull utan att ta färg.
2. 2. Ta bort de gröna bladen och putsa blomkålen. Dela blomkålshuvudet i två halvor. Skiva den ena halvan i halvcentimeters skivor och lägg i botten på en smord ugnsform. Salta och peppra blomkålen.
3. 3. Strimla ansjovisfiléerna och lägg ovanpå blomkålen. Fördela sedan den stekta löken på ansjovisen. Skiva och lägg den andra blomkålshalvan överst.
4. 4. Blanda noga ihop ph-ost, crème fraiche, grädde och ansjovisspad. Häll blandningen över blomkålen och skaka försiktigt ner den mellan blomkålen.
5. 5. Ställ in formen något under mitten av ugnen i ca 40 minuter tills den fått färg.

Serveringsförslag: Kokta ägg i klyftor

Vill du veta vad doktorn sa?

I går eftermiddag så ringde han mig p jobbet och berättade vad mina röntgenbilder visade.
Han sa att jag inte har något brosk i knät.
Alltså jag har inte lite brosk utan jag har ABSOLUT INGET brosk.
Vad kan man göra åt det då?
Det visste ju inte han till 100 % men han skickar nu remiss till en ortoped på "Ackis" och sedan blir det troligtvis operation.
Man kan tydligen operera in nytt brosk.
Usch!
Det låter ont.
Det var både jobbigt och skönt besked, det där.
Skönt att de såg att jag faktiskt har något fel som går att åtgärda i mitt knä. Jag har liksom trott att jag skall gå och ha så här ont i hela mitt liv nu.
Tänk om jag faktiskt kan bli smärtfri?
Då lovar jag mig själv att börja motionera. Då skall jag promenera varje dag och jag skall börja cykla till jobbet. Vilken lycka att gå på promenad utan smärta. Jag gråter bara jag tänker på det.
Har man levt med värk i sju år och sedan får man besked att det kanske kanske går att göra någonting åt smärtan, då tänds ett hopp som sedan länge hade slocknat.
Ett litet ljus av hopp började brinna i mig i går.
Jag läste DEN HÄR ARTIKELN i tidningen "Ny teknik" i går. Det verkar inte helt enkelt att göra detta!
Jag är livrädd för operationen, sår och blod men om resultatet kan bli ett liv utan smärta så måste jag bara längta.
Nu är det en väntetid på ca tre månader innan ortopeden hör av sig till mig.
Tre månader vrs sju år. En fis i rymden ju!
Tre månader går fort i min värld.
Jag får tre månader på mig att gå ner ytterligare i vikt. Jag vill inte att det skall bli som förra gången när jag var i vårdsvängen då alla bara koncentrerade sig på min övervikt.
Jag hade ju förfaan ramlat och gjort illa mig. jag fick inte ont i knät från ena dagen till den andra för att jag var fet heller?
Mitt brosk kommer inte tillbaks om jag så väger 30 kg så jag hoppas att de inte tjatar ihjäl sig om detta den här gången.
Det är väl klart att det är bättre för knäna ju mindre  jag väger men min smärta beror på något helt annat och jag hoppas att det är detta vården kan lägga sin energi på den här gången.
Jag får väl också stå på mig och ryta ifrån om man blir allt för tjatig om viktminskning.
 Ni som själva vet vilket hårt jobb det är att hela tiden jobba med sin vikt, vet kanske vad jag snackar om?

Tänk att jag tog mig igenom den här veckan också!

Det trodde jag knappt i måndags :)
Fast man skall väl inte ropa hej, veckan är inte över än.
Men inte tror jag att det skall hända något som jag inte klarar av i dag inte.
Det skall nog gå bra en dag till.
Helgen närmar sig med stormsteg och jag har gjort min första vecka på mitt nya jobb och jag har överlevt.
Hehehe!
I helgen skall vi göra julfint här hemma, jag skall sätta alla i arbete och sedan bjuda på årets glögg.
Detta är MIN plan, inte säkert att det är någon annans.
Vi skall åka och fika i morgon också. Träffa goda vänner som vi inte har sett på ett bra tag.
Det skall bli jättetrevligt!
På söndag blir det väl adventsmiddag här hemma som vanligt.
Tända första ljuset!
Myyys!

Detta är inte min bild, Den här har jag snott på någon annans blogg.
På söndag kommer bilder från min egna jul här hemma.'

Sju år

Jag tänkte på honom i går och jag drömde om honom i natt men ändå slog det mig inte förrän jag läste syrran Facebook i dag.

Vad?

Att det är sju år sedan min bror gick bort.

I dag för sju år sedan fick jag det där hemska samtalet till jobbet.

Jag var ute på gården med barnen när syrran ringde.

- Lasse är död, sa hon. Han har blivit skjuten.

Min värld stannade.

Kommer inte ens ihåg hur jag tog mig hem.

Det var fruktansvärt.

Nu har det gått sju år.

Sju år av sorg och saknad.

Jag tänker på honom ofta, min fina storebror.

Börja om från början. Börja om på nytt.

'Förra helgen åkte alla mina naglar som jag lyckats få ut.

Jag har hållit på ett år men de var inte speciellt långa eftersom de går av hela tiden.

Huvudsaken är ju att jag inte biter.

Men för några dagar sedan så kommer jag på mig själv att jag sitter med fingrarna i käften och har gnagt av varenda nagel.

Man hittar någon liten flisa och sedan är det kört.

Nu är det bara att sätta fart igen.

På't igen ba' 

Fram med olivoljan och smörja, smörja.

Jag tror det var det som startade hela flisprocessen.

Jag slutade att smörja och då blev naglarna torra och sedan började de att skiva sig och jag börjar gnaga.

Men nu startar jag igen och så kanske jag har sjyssta naglar till jul/nyår.

Bättre och bättre dag för dag

Snart börjar jag min tredje dag på mitt "nya" arbete.
Det är lite slitsamt att skiljas från det gamla men det går bättre och bättre att anpassa sig till det nya.
Jag lär sakta men säkert att känna de nya barnen och jag förstår mer och mer det nya arbetssättet.
Det blir nog bra till slut, skall jag se.
I går fixade jag och barnen gardiner till vårt hemrum och i dag skall vi fortsätta att inreda.

Jag började dagen med att få en inbjudan till julfest.
Syrrans årliga julpartaj står för dörren och hon väntar med festen tills jag och min familj kommer upp, det tycker jag var skoj.
Det blir lite av en återträff på hennes fester eftersom det kommer många som jag inte har träffat på år och dagar.
Jag ser verkligen fram emot det!
Tack för det syrran!

I kväll kommer Jonny hem och nu åker han ingenstans förrän den 7 december, när det bär iväg till Kina.
Han är hemma när det är dags att göra adventsfint i helgen. Mysigt!
Jag tror jag tar upp och gör jul för hela slanten direkt.
Varför skall man vänta med julgran och alla tomtar?
Vi skall ju åka bort i jul och då hinner jag ju inte njuta av mina julsaker om jag väntar.
Jag tar nog upp alla julsaker i helgen.
Eller är det aja baja?
Kommer julpolisen och tar mig då?

Jul, jul, strålande jul...