Ja, han kom hem i grevens tid min man men nu tror jag att han har landat på Arlanda.
Snart sitter han i en taxi på väg hem till mig.
Det ska bli skönt att få hem honom hel och ren.
Ju äldre vi blir desto mer orolig blir jag när han är borta. Orolig att planet skall störta, att han skall bli rånad, påkörd, få en hjärtinfarkt, ja allt hemskt du kan tänka dig.
Så tänkte jag aldrig förr. När man är ung är man odödlig. Nu när man snart är på "dösidan" så blir döden mer påtaglig.
Men nu landar han och nu är han på väg hem. Nu är resan över för den här gången. Snart skall han i väg igen och då får jag börja oroa mig igen.
Jag undrar om han har sovit något sedan han klev upp i Atlanta kl 02.30 USA-tid. Alltså 11.30 svensk tid. Har han inte sovit på hela resan så har han varit vaken i drygt tjugo timmar vid det här laget.
Jag undrar hur länge han orkar vara vaken då?
Om han sover nu så är han ju pigg i natt men det är bra för då kan han hämta mig på tjejfesten :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar