Han var chockad och bedrövad över beskedet som han och alla anställda fick på förmiddagen.
Klicka här och läs!
Ingen sitter säker.
Alla får gå.
Klart man blir ledsen, bekymrad och lite rädd.
Vad händer nu?
Är detta början på något nytt och bra, eller står vi på randen till ett stup?
Är han fortfarande attraktiv på arbetsmarknaden eller har bäst-före-datumet passerat vid 48 års ålder.
Många frågor.
Vi pendlar mellan hopp och förtvivlan. Det var väl det jag trodde, att det var för mycket nedförsbacke för oss nu. Vi skall tydligen alltid kämpa i uppförsbacke och motvind ekonomiskt.
Nu blir det till att dra åt svångremmen och ta på sig hängslena.
Det känns tungt nu!
 |
| De vette faan om jag kan hålla med om just nu. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar