Fikadate med bästa grannen, som inte längre är granne.
15.30 tillbaka till arbetet för upp-packning av nya möbler till vår nyrenoverade avdelning.
17.30 - 19.30 APT.
Hela min dag är fullspäckad med olika saker. Lite overkligt att köra på "som vanligt" när sonen ligger på Ackis och får cytostatica varje dag hela veckan.
Han cyklar upp på förmiddagen och hem på eftermiddagen.
Han är hela tiden i mina tankar oavsett vad jag gör.
Det är svårt att vara helt fokuserad på arbetet, men jag försöker. Gud skall veta att jag försöker.
Det är svårast på vilan, när tempot dras ner och de små liven ligger tysta på sina madrasser och snuttar och somnar, till melodierna från en avslappningsskiva.
Då är det lätt att tankarna far i väg, dit där de inte skall vara.
Då är det svårt att inte bryta ihop, packa ihop mina grejer och ta bilen upp till sjukhuset.
Jag vet att han är vuxen och klarar sig bra själv men mitt mammahjärta vill vara hos honom varje stund av hans behandling.
Men nu är det "bara" tre dagar kvar. Sedan får vi vila i tre veckor innan nästa körning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar