Det var jobbigt att åka från huset på landet i går.
Solen gassade och fåglarna kvittrade.
Det var som om hela stället stod på tå och viskade till mig att jag skulle stanna, att jag skulle cykla ner till havet och bada och sedan lägga mig på en solvarm klippa och inte resa mig upp förrän solen var på väg ner.
Men det var bara att pallra sig in i bilen och köra hem till stan i stället.
Håhåjaja!
Men snart är det dags. Snart får jag fyra veckor med solvarma klippor och havsbad.
Som jag längtar.
Jag behöver verkligen komma ifatt mig själv. Jag jagar något som jag inte själv vet vad det är.
Sommaren 2019 sitter fortfarande som silvertejp i min hjärna och sommaren kommer nog göra ont ett bra tag framåt. Måste se till att skapa nya och härliga sommarminnen så att det som gör så ont i mig kan läka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar