TBE-vaccin

Nu har jag äntligen fått ändan ur vagnen och tagit vaccin mot TBE.

Det var en kille i Sofias änglar som blivit halvt förlamad av ett fästingbett som fick mig att beställa tid.

Det kostar 370 kr per spruta och jag skall ta fyra, Tog min första spruta i dag, nästa om en månad, spruta nummer tre om tre månader och den fjärde sprutan skall jag ta om ca ett år, eller till nästa säsong, sa hon.

Jag beställde tid på nätet och gick till ett vaccinställe på Gränby.

Nära och bra med parkeringar, det var gjort på tio minuter.

Hon sa att jag kan bli öm i armen, få huvudvärk och feber, men jag hoppas på inget av det för i morgon åker vi till Hållen efter jobbet.

Vi skall göra höst där och förbereda för vintern.

Plocka svamp och äpplen och äta skaldjursplatå med Calle och Agnes. Då vill jag inte vara sjukt av nån jäkla vaccinspruta.

Men nu är den tagen i allafall så nu hoppas jag på det bästa, inte sjuk, inga fästingbett och ingen borelia.

Hur ska vi göra nu då?

Nu släpps snart nästan alla restriktioner.

Vi kommer kunna träffas igen, gå på restaurang, till baren, på bio och konserter.

Men hur kommer det bli med handslaget och kindpussen?

Kommer vi börja skaka hand igen? 

Det känns fortfarande lite fel, tycker jag.

Det kommer bli socialt awkward om någon sträcker fram handen för att hälsa och jag inte vill ta den, utan kommer med armbågen istället. Ingen kindpuss, utan jag står två meter bort och vinkar istället….

Hur kommer du att göra den 29 september? 

Prokrastinera…

… eller, varför göra i dag det jag kan skjuta upp till morgondagen?

I dag skulle jag VERKLIGEN börja packa. Jag har t.o.m. bestämt hur det skall se ut i varje kartong men…. MEN… här sitter jag och sitter.

Min onda fot har en del med att jag måste vila när jag kommer hem från jobbet, samt att hundarna tar mig i besittning så fort jag kommer hem.

De hoppar och gnäller ända tills jag sätter mig i soffan och myser. 

Would have, could have, should have….. ja ja, det finns alltid något att skylla på. 

Men det är så här jag är. Jag kan aldrig göra något i god tid, nä alltid vara ute i sista minuten.

Det är ju flera veckor kvar till flytt, säger min lilla hjärna till mig.

Jag kommer stå här fram till småtimmarna och packa hela sista veckan innan flytt.

Fullständigt panikslagen, jättestressad och förbannad på mig själv att jag inte gjorde det i god tid.

Önskar jag hade liiite mer energi än vad jag har just nu.

Liiiite bara…..

Hjälp mig!!!

Så här ligger det till. Innan vi flyttar in till vår nya lägenhet så vill jag sätta några tapetvåder på den här väggen. Inte på hela väggen utan endast från hatthyllan och nästan fram till garderoben.

På den väggsnutten skall jag sedan ställa två vita vitrinskåp.

Eftersom det är öppen planlösning så måste tapeten gå ihop med mina köksmöbler som går i ek och klädda stolar i blått. Min nya soffa kommer att ha den här färgen. Mörk gammelrosa. Matta har jag inte köpt ännu så det vet jag inte vilken färg det kommer bli. Beror också på vilken tapet jag väljer?

Måste du ha tapet då? Undrar du. Klart jag inte måste, men jag vill.

Då är frågan vilken tapet skall jag sätta på väggen? 

1.

2.

3.

4.

5.

Kräkas, städa, fynda och gråta!

Vaknade i går och var alldeles yr, mådde lite illa och ville inte ha frukost.

Gick till arbetet kl 8 och var ute första timmen. Sedan hade vi personalmöte inne. Efter fyrtiofem minuter kändes det som jag skulle kräkas.

Lämnade mötet och åkte hem. Halvvägs hem kändes det som jag skulle kräkas i bilen, höll mig till parkeringen där colan som jag druckit under mötet kom upp.

Kom hem och somnade. Sov i över tre timmar och vaknade med världens huvudvärk.

Efter ytterligare tre timmar, vid femtiden så mådde jag bra. Åt grillad kyckling och drack en cola.

Somnade inte förrän mitt i natten eftersom jag sovit halva eftermiddagen.

Vaknade i dag och mår prima!? Vad var det där i går för något? Var jag trött och min kropp sa åt mig att sova? Eller vad? Det var ju helt klart ingen magsjuka och inget annat heller. Konstigt!

I dag rensar vi, i källaren och i lägenheten. 

Calle fick ändrade planer så han är också här och hjälper till. Det tackar vi för.

Nu är de vid återvinningen och slänger grejer. Det var verkligen en hel del att kasta i källaren. Typ 80% av det som var där. De 20% som är kvar skall vi packa om i nya flyttlådor, määrka upp ordentligt och stoppa i vårt nya förråd. Men det gör vi i morgon. Ja, just det! Jag gjorde ju ett fynd där nere i dag.  Jag hittade orginalglaskuporna till den gamla mässingslampan som hänger i Hållen!

Jag har haft sådan ångest att de varit borta. Trodde att de av olyckshändelse blivit slängda i förra flytten. Nu hittade jag dem i det gamla matförrådet. Gamla bostäder har ju matförråd där man förr i tiden hade sylt och saft mm. Nu hade vi teknikprylar där plus lådan med de gamla lampkuporna. Jippi! Jag blev superglad!

Nästa gång jag åker till Hållen skall jag genast byta ut de fula lampskärmarna mot kuporna. Fattar inte vad jag tänkte på när jag tog bort dem en gång i tiden?!

Det är jobbigt att rensa också. Vi hittade många av Ludwigs saker och kläder där nere. Det gör ont att ta upp och titta på, lukta på och slänga bort. Men vi kan inte spara allt, det skulle bli ett helt förråd till hans minne och det skulle vara allt för jobbigt.

Det var många tårar där nere i dag, usch så jobbigt.

Älskade pojk vad vi saknar dig i allt vi gör. Vi blir påminda hela tiden. Smärtan är fortfarande så djup och sårskorpan gör så ont att riva av. 

Livet på en pinne

Jag googlade på det uttrycket, och så här stod det:

Uttrycket livet på en pinne används för att beskriva en glad och bekymmerslös tillvaro: "Det här är livet på en pinne!" Det tros vara kopplat till bilden av en fågel som sjunger på sin sittpinne.

Det skulle kunna stämma bra på mig om det inte vore för en enda sak, och ni vet ju vad det är.

Vi har det bra i det stora hela jag och Jonny. Livet traskar på i en ganska lugn och behaglig takt.

Vi vet hur vi skall njuta och ta tillvara på de goda stunderna och vi försöker verkligen göra detta hela tiden.

Men den där jävla pinnen är inte så lätt att sitta på.

De senaste dagarna har jag varit djupare i sorgen än vad jag varit på ganska länge.

Det kan ju bero på att årsdagen just varit, att Calle & Agnes bröllop har varit och det blev liksom antiklimax när all var klart med det.

Jag har en molande värk i min vänstra fot hela tiden. I dag efter jobbet har jag knappt kunnat stödja på foten alls.

Syrran sa åt mig att använda stödstrumpor när jag jobbar…. daaa… klart jag ska! Varför har jag inte tänkt på det?!

Är huvudet dumt får kroppen lida…

Skall testa det i morgon och hoppas att det hjälper. 

I morgon är det  iallafall fredag och du skall tro att jag längtar.

Det kommer nog bli en ganska lugn dag på jobbet för många barn är hemma med förkylningssymtom.

Jag håller på att bygga upp en lärmiljö på avdelningen och sådant tycker jag är jätteroligt. 

Sommaren har nu övergått i höst och det har jag verkligen inga problem med. 

Jag älskar hösten!

Nu längtar jag efter att få komma ut till Hållen, längtar till svampplockning och äppelmostillverkning. Hoppas det finns många äpplen på våra träd där ute.

Nästa helg åker vi ut, då hoppas jag också att Calle och Agnes följer med ut.

Vi kan behöva lite hjälp när det skall höststädas på gården….*Harkel*

Vi kanske kan ha en liten kräftskiva på loftet då också, som en liten muta ;)

Nu skall jag tacka för mig och lägga mig för att läsa en bok som jag började med i går. Det är min kusin Jon Nordgren, som debuterat som författare och fått fina recensioner.

Jag börjar lyssna på den i våras, men råkade fippla till allt i bilen så jag hoppade fram halva boken och sedan orkade jag inte leta reda på var jag var någonstans.

Men nu läser jag den på min nya läsplatta istället och det är mycket lättare. Det är en vanesak det där med att lyssna på en bok. Det är väldigt viktigt vem det är som läser högt.

Ja, just ja! Jag gjorde ju världens godaste granola i går så jag längtar redan till morgondagens frukost.

Nygjord smoothie med egen müsli! Nom nom nom…

GOD NATT!

Sex veckor och två dagar

Nu har vi beställt flytthjälp.

Den 15 oktober går flyttlasset.

Till helgen rensar vi och packar i källaren. Det känns som att det ligger en drake där nere, ett monster som måste få lite lugn och ro.

På lördag och söndag skall vi ta hand om det där monstret och när det är gjort så kan vi ta tag i lägenheten. Bara källaren är rensad och packad så kommer alla saker i lägenheten vara snabbt att packa.

Vi har ju som sagt sex veckor på oss innan flyttlasset går.

Måste bara uppbringa ork varje dag när jag kommer hem från jobbet.

Men några kartonger varje dag så kommer det nog att gå bra. 

Märks det att jag verkligen hatar att flytta?

I morgon åker vi och köper de första flyttkartongerna. 

Nu börjar det!

I morgon får jag också hämta min (vår) nya bil.

En liten svart pärla. En Renault Megane, årsmodell 2016, 110 hk, automat, diesel.

Jag längtar.