Hjälpmedel

I dag kommer Schenker och hämtar det sista hjälpmedlet här hemma, vårdsängen.

Innan har man hämtat rullatorn, kryckorna, badkarssitsen, nackstöd, fotstöd, den förhöjda toalettstolen, duschstolen, sidostödet vid sängen, ramperna över trösklarna inne, den stora rampen till ytterdörren, fotvaggan, sackosäcken, kilkuddarna, griptängerna, sittkuddarna, hävstången (däverten) över sängen i Hållen, den ”lilla” rullstolen, glidlakanen, strumppåtagaren, paket efter paket med oanvända elastiska bindor till benen, stödstrumporna, mediciner...

Det skall bli skönt att sängen försvinner i dag. Äntligen kan jag göra ett fint gästrum där inne.  Men samtidigt känns det tomt och sorgligt att ” han” försvinner, som om han aldrig varit där...

Men Å andra sidan skall vi väl inte komma ihåg Ludwig som ett vårdpaket. Vi skall komma ihåg honom som vår kock, fastighetsskötare, partyprisse, killen utan körkort som cyklade överallt. Han som alltid log och som alltid hade något pillimariskt i blicken.