Sitter vid Fyrisån och väntar på att klockan skall bli 12.00.
Jag har tid hos frissan i dag.
En tid som jag bokade för flera flera veckor sedan.
Hade egentligen ingen lust att gå hit alls, men samtidigt kan det vara skönt att bli omhändertagen av Angelica i ett par timmar.
Som vanligt hittar jag alltid parkering utanför salongen när jag är tidig, men aldrig när jag är sen.
Sitter och tittar på ån, på människorna, på billarna, på höstlöv som börjat falla från träden och sakta blåsa runt.
Tänker på att jag lever, att alla studenter kommit tillbaks till stan och de lever.
Ludwig hann aldrig utbilda sig färdigt innan han blev sjuk.
Jag tycker det är orättvist, även om någon sa till mig att om jag säger orättvist så menar jag att någon annan skall bli sjuk istället!?
Vet inte riktigt vad hon menade med det men det är klart att jag önskar att någon annan blivit sjuk och dött istället för min son, utan att därför gå och önska livet ur varje 24 åring jag möter...
Äh! Jag vet inte hur jag tänker, allt är bara så konstigt.
Precis som vanligt men ändå helt annorlunda.
Mitt liv kommer alltid att vara uppdelat i före och efter.
Ser så djävla gammal ut.
Hoppas Angelica kan trolla i dag!
Jag förstår dig det där före och efter❤💔 Kram
SvaraRadera