Dagen som jag gruvat mig för, sett fram emot, haft ångest inför, längtat till har äntligen varit.
Det var en vacker begravning, den finaste jag varit på. Så här i efterhand finns det ingenting som jag ville ha gjort annorlunda.
Musiken, blommorna, kistan, stämningen, prästen, kyrkan, vädret. Allt var perfekt förutom att inte Ludwig var där. Jag vill ju gärna tro att han var med oss ändå, men sorgen över hans fysiska frånvaro är så stor att det inte går att beskriva.
Kyrkan var så full som den kan bli, tror jag. Gissar på närmare 150 personer. Allt som vi planerat blev precis så som vi tänkt oss och jag vet att Ludde hade varit supernöjd, kanske mest över valet av den sista låten.
Flogging Molly, If i ever leave this world alive.
Kvällens gravöl blev också en succé.
Ragusa gjorde ett fantastiskt jobb med att ta emot alla 80 gästerna och bjuda på pizza till alla. Ingen har någonsin sett killar baka pizza så fort var det flera som sade. Tack till alla som kom och fyllde denna dag och kväll med så mycket kärlek och ännu mera kärlek.
Igår skulle vi kulturnatta oss, men efter en underbar middag på Frenchi så gick luften ur oss totalt.
Vi tig taxi hem kl 20.00 och bara satte och i soffan och lät allt sjunka in.
Tack alla som kom till begravningen och minnesstunden. Tack för att ni gjorde denna dag till en fin och minnesvärd dag.
Det finns inga ord att beskriva våra känslor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar