Alla i världen kan säga att jag inte skall ha det, att jag var där och fanns för honom hela sommaren och hela hans sjukdomsperiod. Men jag önskar jag varit hos honom även då när han tog det sista andetaget.
Sedan vet jag inte hur ”man får” reagera nu så här efteråt.
Är det ok att gå på pub med sina andra två söner och bli lite småfull en torsdag?
Var det ok att gå på bio i går?
Jag bryr mig egentligen inte om vad ”folk” säger, men nog skulle det vara intressant att höra er snacka hemma och i era fikarum på jobbet.
Jag vet att jag hade åsikter när Knuts vän dog för fyra år sedan, och vännens mamma åkte på en planerad semesterresa med vänner straxt efteråt.
Hur orkar och vill hon? tänkte jag...
Nu skäms jag som en hund. Klart man skall göra roliga saker med dina vänner när det värsta har hänt.
Man vet ingenting hur man reagerar och vad man vill göra och vad man orkar göra.
Skulle vi fråga Ludwig så vill han säkert att vi skall fortsätta våra liv.
Skulle jag fråga Ludwig så förlåter han mig säkert att jag inte var hos honom de sista timmarna.
Hoppas bara att jag kan förlåta mig själv också.
Det spelar nog inte någon roll vad jag säger till dej....att det är OK....att Ludde nog vill att du fortsätter att leva...Det är som du säger du måste förlåta dig själv för dessa sista skälvande minuter av Luddes liv...<3
SvaraRaderaÄlskar dej och önskar jag kunde vara hos dej...det har JAG dåligt samvete över...att det inte gick att prioritera om...att jag inte kund välja dej! <3
så fin bild <3 <3
SvaraRadera