torsdag 19 november 2020

N´Bo Anders Stutt å brei.

Så trodde han att han hette när han var barn.
Tyckte alltid att den berättelsen var så söt, att han trodde att han hette kort å tjock.
Min snälla pappa som bara ville alla väl.
Han var så snäll, kanske lite för snäll ibland.
Han sa alltid att jag var döpt efter Hollywoodstjärnan Ann Margret. Äh, det är hon inte alls det, sa mamma. Hon är döpt efter mormor, Anna Margareta. Jag tyckte mer om pappas tanke... haha...
Jag önskar att han hade fått hänga med ett tag till  att jag hade fått lära känna honom lite bättre.
1992 var jag bara 26 år och hade fullt upp med två småbarn.
Jag önskar att jag hade kunnat sitta tillsammans med honom nu och prata. Fråga honom mer om vad han tänkte och kände. Nu när jag är äldre och nu när jag har all tid i världen.
Jag saknar honom.
I tjugoåtta år har jag saknat honom.










Inga kommentarer:

Skicka en kommentar