För femtioelfte gången i år så är jag hemma och sjuk.
För två veckor sedan satt jag i ett sk omtankessamtal tillsammans med min chef och två kvinnor från HR.
Om man varit borta mer än elva ggr på ett år så måste arbetsgivaren kolla upp varför.
Jag berättade om Ludwig och hans sjukdom och att han dog för ett år sedan.
De såg lite medlidande på mig en liten stund och sedan sa de att det var viktigt att jag gick till arbetet ändå, att jag inte behövde vara glad på jobbet och att jag kunde gå undan och gråta på arbetet om jag kände för det?!!
Jag försökte förklara att det inte riktigt funkar så, att när jag har mina ledsna dagar så tar jag mig knappt ur sängen och ur min pyjamas. Jag sitter apatisk i soffan och orkar ingenting.
Men de tyckte att jag skulle tänka på mina kollegor och på förskolans ekonomi.
Det blir ju också väldigt dyrt för dig, sa de. Jag har råd, svarade jag.
Jag är glad att jag inte har deras arbete, där man skall sitta och tala om för någon annan hur de skall hantera sin sorg.
Hur en människa skall göra för att komma ut och upp och iväg. Något som INGEN, som inte varit i samma sits, vet något om.
Nu är jag dunderförkyld.
Snorig och feber, huvudvärk och jättetrött.
Kanske jag också är väldigt mottaglig för sjukdomar när jag inte mår bra psykiskt? Men så trodde inte de där två kvinnorna att det funkade....
Nähä....
Så tror i alla fall jag att det är. Dessutom så får vi ju inte gå till arbetet om vi visar de minsta förkylningssymtom. Men på det svarade de att det finns förskolor som visar högre närvaro nu under Corona, så det kunde jag inte ”skylla på”.
Ja ja.... hur som haver så är jag sjuk igen.
Vi är kvar ute i Hållen och här stannar vi nog tills jag är frisk nog att åka hem och arbeta igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar