fredag 4 december 2020

Trött på att vara trött

I dag går jag in på sjukdag nummer tolv.
I går mådde jag hyfsat, i dag mår jag sämre igen.
Med sämre menar jag att huvudvärken är tillbaks. Jag tänkte ge mig ut och shoppa lite i dag, men det blir nog inget av med det. Jonny har fortfarande feber och jag har huvudvärk, som sagt. Så vi får hålla oss hemma en dag till.
Jag får kolla klart på the Queens gambit och beställa hämtmat istället. 
Ringde min chef i dag och sa att det inte alls är säkert att jag kan komma på jobbet på måndag, inte om jag mår så här dåligt. Mina friska fyrtioåtta timmar har inte börjat ännu.
Det är tur att vi har så lata hundar, att de inte kräver långa promenader. De är nöjda om vi tar en sväng till parken och tillbaks. Vädret är inget för våra prinsessor. Regn och blåst, då är de helst inomhus i alla fall. 
De ligger helst på rygg och blir kliade på magen. Regniga promenader kan de vara utan.



Så här lyckliga var de på gårdagens promenad, hahaha!




I dag ringde en gammal kompis till Ludwig, han var hemma i stan och ville ta kontakt med Ludde. Killen visste inte att Ludwig var död, så när han började leta efter nummer och gick in på Facebook så fick han se Ludwigs minnessida. 
Så sorgligt! Han ringde för att fråga var Ludwig var begravd. Jonny berättade om minneslunden i Ga:Uppsala och jag grät.....igen....
Jag gråter hela tiden nu, varje dag.
Ångesten och sorgen sitter som i ett skruvstäd i bröstet. Det är fortfarande så svårt att både acceptera och förstå att vår Ludwig är död. Tänk att jag aldrig mer, aldrig någonsin mer får träffa, krama, prata, skratta med min son.
-Ni kommer få träffas igen, tror många. Men det tror inte jag. Han är död, sedan kommer jag att dö, så är vi alla döda och mer än så är det inte.
Slut! Finns in´t mer....
Kaputt!
Önskar att jag trodde något annat...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar