Jag finns här för dig.

När livet skiter sig på riktigt. När du vaknar upp ur den värsta mardrömmen och det inte är en mardröm utan den är på riktigt. IRL!

Då vet du vilka dina vänner är.

När Ludwig fick cancer och jag började skriva om det på min blogg då blev det jobbigt för många. Då tog de tog bort mig som vän på Facebook och andra sociala medier.

 Jag tänker att dessa människor vill kliva upp på morgonen och fylla sitt liv och sitt flöde med positivitet, lycka och positiv energi.. Då passade inte jag in. Bort med henne, ut ur mitt flöde, bort med negativ energi.

Hon skriver bara om sjukdom och elände, bort med henne!!

Ni är många som stannat kvar, men jag är ändå psykad över de som blockade mig och de som tog bort mig som vän på Facebook när Ludwig blev sjuk.

Jag är sur och arg på er som inte orkade stanna kvar.

Vilka vänner är ni egentligen? Hennes son blir sjuk och dör, och hon skriver om det på sociala medier. Bort med henne!

Känner ni er som fina vänner nu, vänner och människor som ställer upp?

Jag kommer ju aldrig att få veta eftersom vi inte är vänner på Facebook längre, och du kommer inte att läsa detta eftersom vi inte är vänner på några sociala medier längre.

Ni andra som läser detta får gärna ha en synpunkt på det som jag just skrivit.

Hålla din sons hand när han dör och ”vänner” inte orkar med att se detta. Jag förstår att det är jobbigt att se, men är det sjysst att unfrienda något för detta?? Är det det.??. 

Nu är jag så där jobbig och obekväm igen...men livet är ju inte alltid bara lycka och positiv energi.