Julstämningen infinner sig inte riktigt här hos oss.
Ingenting är som vanligt.
Vi går mot andra julen utan Ludwig och det känns bara sorgligt och tråkigt. Han fattas mig i varje por i min kropp. Inget känns roligt utan honom.
Dessutom blir det här första julen som familjen inte skall vara tillsammans alls.
Knut och Natasha skall fira i Sundsvall, Calle och Agnes i Sollentuna och jag och Jonny åker upp till Huså till syrran.
Det kommer bli supermysigt, med annorlunda och vi skall ju träffas i Hållen på annandagen, men ändå. Det blir inte som det brukar och jag gillar att saker och ting är som det brukar vara.
Inte en enda julklapp har jag köpt ännu och inte lär det bli några på ett tag heller.
Här hemma sitter vi med Covid och orkar inte ta oss någonstans.
I snart 14 dagar har vi varit i karantän nu.
Det är svårt att bygga upp en julstämning med feber och hostan från helvetet.
I går klädde jag i alla fall vår lilla gran här hemma och det blev ju mysigt. Jag försöker fast den rätta glädjen inte kan infinna sig.
I tisdags kollade jag på Jul med Ernst och grät. Ernst var något som jag och Ludde alltid kollade på tillsammans. Nu känns det som om jag gör fel när jag ser på programmet utan honom. Jag hör honom säga: - va!? Har du kollar utan mig? Men vi skulle ju kolla på programmet tillsammans ju....
Ludwig tyckte verkligen att Ernst hade världens lyxigaste och roligaste jobb. Tänk att kunna tjäna pengar på att inreda, laga mat, snickra och pyssla. Allt det som Ludwig älskade och var så duktig på.
Att sitta hemma sjuk i två veckor är inte det bästa för mitt psyke. Jag gråter för ingenting och jag känner mig så ledsen hela tiden.
Julen som jag älskar, men som jag just nu skulle kunna vara utan faktiskt.
Tänk att få somna nu och vakna i mars.
It´s a deal!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar