Det känns i mitt stackars huvud i dag.
Skumpa är gott och festligt men ack så förrädiskt.
I dag säger mitt huvud att det blev ett antal glas för många i går.
Men det var så himla roligt och trevligt att Nina och Tony dök upp så inte ville jag tänka på morgondagen då inte.
Nu är den här, morgondagen alltså, och det är bara jag som är vaken.
Jag och mitt huvud alltså.
Eller för att citera Magnus Uggla: "Nu är det bara huvudet kvar som dundrar och far".
Där står den och är förrädiskt tom.
Aldrig mer....
... tror jag.
Vad tror du?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar