Har känt mig ganska ok sedan semestern men nu börjar det bli knas igen.
I fredags orkade jag inte vara duktig flicka längre, utan packade mig hem redan innan lunch.
Det går inte att vara på mitt arbete när jag inte ens kan stödja på benet.
Nu har jag vilat i helgen så jag hör väl ett nytt försök i dag då. Men jag är långt ifrån bra.
Mitt knä värker konstant och nu har jag någon underlig smärta på baksidan av knät, som jag inte har känt förr om åren.
Ja, du hör ju. Förr om ÅREN.....så lång tid har jag gått med min smärta nu. Åtta år för att vara exakt.
Ringde vårdcentralen när jag kom hem i fredags och jag fick en tid "redan" nästa måndag.
Fram till dess får jag hanka mig fram på jobbet.
Vi får se hur det går?
Inte kan jag äta min artrosnedicin heller eftersom min mage helt ballar ur. Det är som om hela min tarmflora slås ut efter några veckor/månader med den där antiinflammatoriska medicinen.
Jag får åka till hälsokosten i dag och köpa goda bakterier på burk och se om det hjälper.
Jag greppar alla halmstrån nu.
Smärta gör något med psyket och humöret som inte går att beskriva. Efter tillräckligt lång tid med smärta så kan man till slut inte tänka klart.
Man bara tänker på sin smärta hela tiden fast man försöker slå bort den.
Jag vill inte att smärtan i mitt knä skall förstöra mitt liv men nu har jag nått en slags gräns när jag snart inte orkar längre.
-Va? Har du fortfarande ont i knät? Kan jag få höra ibland av någon vän eller kollega.
Ja, det har jag jag. Alltid och hela tiden. Men jag jag klagar inte alltid och hela tiden och därför glömmer man bort att jag har ont.
Det är omöjligt för någon annan att förstå min smärta. Inte ens min familj förstår hur ont jag har och hur jobbigt det är att känna Aj! Aj! Aj! Aj! Aj! för varje steg man tar.
I åtta år har jag haft det så nu. Inte undra på att jag blir lite knäpp i bland och att mitt humör inte alltid är på topp.
Knäprotes, säger läkarna. Ja, om hundra år ja. När jag är gammal.....äldre.
Men hur skall jag leva fram till dess då? Hur skall jag kunna arbeta på förskola i 20 år till?
Inte undra på att man känner sig lite ledsen en morgon som denna.
En bra måndag önskar jag dig. Det skall jag försöka ha, trots allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar