Jag längtar.
Den här gången har han bara varit bortrest i fem dygn men jag saknar honom ändå.
Det är jobbigare och jobbigare när han reser iväg.
I söndags satt jag och lipade när han åkte :)
Inte för att jag inte kan vara själv i några dygn utan för att jag är så rädd att det skall hända något.
Jävlar anamma om han inte kommer hel och ren, för hur skall jag klara mig utan Jonny?
Jag blir så där dramatisk och tänker på hur det ser ut här hemma när jag får beskedet att planet har störtat.
Där hänger hans tröja över stolen och lakanen som luktar Jonny, hans "lukta-gott-grejer" i badrummsskåpet.
Jag kan sitta och lipa bara av att tänka så. visst är jag knäpp?
Men nu är han på väg hem.
Jag vet inte när han landar, jag hoppas att det är tidigt så att jag hinner få en kram innan jag måste åka till jobbet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar