Dålig tajming.

Vaknade mitt i natten av att jag nyser och nyser och nyser.
Förkylningen är ett faktum, kom som ett brev på posten.
Ont i magen har jag också, men det kan vara godiset som jag åt i går.
Jag låg vaken mellan 03.40-04.30 och sedan kunde jag somna om.
Nu sitter jag här och känner mig så där lite lagom hängig.
Ingen feber, tror jag.
Lite huvudvärk och jäkligt snorig.
Dålig tajming måste jag säga.
Ingenting kommer stoppa mig från att flytta i dag. Värsta är att jag inte kan hjälpa till på samma sätt om jag inte är 100% pigg.
Bara jag inte får feber så kommer det nog att gå bra.

Hela jag bubblar av förväntan.
Jag vet precis var allt skall stå när vi kommer fram.
Soffan dit, vitrinskåpet dit.
Den tavlan skall hänga där och den spegeln här.
Jag har gått igenom allt tusen gånger i mitt huvud och jag tror att det kommer bli jättebra.
Bara vi kommer fram någon gång. Den här dagen kommer bli skitjobbig och evighetslång.
Jag hatar att flytta.
Det är väl ingen som tycker det är roligt att släpa runt på möbler.
Jag är lite orolig över hur min arm kommer att orka med att bära.
- Men du har ju killarna som bärhjälp. tänker du då.
Ja visst, men jag är starkare än de så om det behövs att man riktigt måste hugga i så gör jag och Jonny det själva.
Jag är stark som en oxe. Det måste vara alla år som jag gått runt med barn i famnen som gjort att jag är så urstark. Eller så är jag bara tjurig. De flesta gånger som jag möblerat om här hemma så har jag gjort det själv när Jonny varit borta.
En gång hjälpte jag en gubbe med en svängsoffa som inte gick in i hissen. Han och jag bar den de tre trapporna ner och var nederst och tog det tyngsta lasset.
Men i dag skall jag försöka att ta det lugnt och spara på min onda arm. Killarna som är unga får släpa. I kväll bjuder jag på Carbonara och öl. Det är lönen de får för mödan.
Inte fy skam.
Cina efterlyste bilder. Jag lovar att instagramma många bilder medan vi håller på.
Före och efter.
Wish me luck!