Tortyr!

Jag lovade mig själv att jag inte skulle tjata något mer om vårt jäkla hus.
Varken här på bloggen eller på Facebook.
När Knut frågade om jag skulle Instagramma den första bajskorven i huset så förstod jag att jag nog skulle sluta skriva om det HELA TIDEN!
Men det här är ju en jäkla TORTYR!
Att äga ett hus och inte få åka dit och inreda det.
Va?!
Fatta vilken kraftansträgning det är varje dag, timme och minut att försöka att INTE tänka på huset.
Det går ju inte!
Det är en omöjlighet!
Varje ledig sekund så tänker jag på hur det kommer bli den där lördagen den 25 januari när vi får åka dit med alla sakerna, möblerna, gardinerna, mattorna, porslinet, tavlorna...you name it!
Å den hyllan skall stå där, å den där, å soffan så och tv:n si....
Jag längtar!
Kan du festååå de va?!
NU skall jag försöka att hålla mig ifrån att skriva om det igen på ett litet tag.
Felåt!
Jag lovar att inte Instagramma den första bajskorven i huset i alla fall.