Helg

I dag är sista helgen på min sjukskrivning, på måndag börjar allvaret....nästan. Jag smygstartar ju bara, men det känns pirrigt ändå.
Dessutom så krånglar mitt opererade knä. Det är svullet och stelt så jag går som om jag skitit på mig.
Det som har varit så bra så länge, varför skall det börja krångla nu?
Men jag väntar ett tag med att gå till läkaren så hoppas på jag att det snabbt blir bra igen.
I kväll är vi bortbjudna till kompisar, det skall bli trevligt.
Men först måste jag åka och handla. Vi har slut på precis allt här hemma. Hade jag varit smart så hade jag handlat på nätet igår kväll och fått det hemkört nu på morgonen, men så smart var jag ju inte förstås.
Nu måste jag själv ut och trängas på Kvantum, inte något som jag ser fram emot alls.

I morgon skall vi hjälpa Ida med att rensa och flytta grejer i hennes och Luddes lägenhet. Det är så jobbigt att gräva i hans saker och bestämma vad som skall vara kvar och inte.
Inget jag önskar någon att gå igenom.
Min fina Ludwig skall ju själv använda sina saker. Han skall inte vara död.
Det är så fel allting.
Jag försöker tänka framåt och vara positiv, men det är så jävla svårt när hjärtat har gått i tusen bitar och man är ledsen ända in i själen.
Vissa dagar orkar man knappt kliva ur sängen. Det var en kollega som frågade vad jag gjorde hemma hela dagarna. nu när jag är sjukskriven.
Ja, vad svara man på det?
När plocka ur och i diskmaskinen känns som ett oöverstigligt berg, när man lika gärna kunde be mig springa ett maratonlopp, eller flytta ett berg.
Vad gör jag hela dagarna då?..... försöker överleva, försöker hitta glädje, försöker gå vidare, försöker....