Fågelsundet

En promenad vid havet.

Lyx de luxe!

Snapphanar och morgonkaffe

ÅFilmen Snapphanar och morgonfika i tv-rummet är nog ett av de mysigaste sätt att tillbringa sin lördagsmorgon på.

Snart ska vi på promenad nere vis Fpgwlsyndet..... Haha....nere vid Fågelsundet, skall det stå. Inte lätt att titta på spännande film och blogga samtidigt.

Livet på landet

På vår promenad i dag så sprang vi på två rådjur på grannens tomt.

För en stadsbo som jag är detta höjden av lantliv.

Exotiskt i ordets rätta betydelse.

Pricken över i:t på vår promenad.

Ledig fredag

Tack alla fina kollegor som gav mig ledigt trots att det var gränsfall att det gick.

Detta betyder så mycket för mig och Jonny.

En extra dag i paradiset när humöret och själen blivit ordentligt nedtryckt i skosulorna.

Jag hade hoppatsvpå lite vacker väder, sitta bakom husknuten och lapa lite sol men det verkar vara kört i dag.

Snöstorm i Hållen i dag.

Jag får sitta inne med en god bok istället och det är inte heller fy skam.

Nu en kopp kaffe efter en skön sovmorgon.

Jonny sparkar igång pannan där nere i källaren. Vi har fortfarande bara 17 grader  här hemma.

På väg

Stängde på jobbet, upp på Gränby, hem och hämta käk och kläder.

Nu är vi på väg.

Uppe vid 19.30-tiden.

Inte så mycket grejer med oss den här gången.

Pizza till middag och ett glas vin.

Semester i morgon.

Vila!

Vila i tre dagar.

Mer snö?

Precis när all vår snö smält bort och det blivit torrt på marken så kommer det mer snö!?
Ja, ja, ag vet att det blir tyst och vackert och allt det där men det skiter jag i för jag vill inte ha snö.
Tycker bara att det är jobbigt och kallt.
Vad är jag för en jämtlänning va, tänker du?
Men ser du jag kanske har bott för länge här nere nu för att uppskatta vintern eller så har det alltid bott en liten 08:a i mig för jag har aldrig riktigt älskat snö och vinter.
Jo, om man är i fjällen förstås. Där kan det få vara snö så kan jag åka dit när jag vill ha riktig vinter.
Här i Uppsala kommer den här lilla snö som kom i natt bara att förvandlas till slask innan lunch i dag.
Appropå ingenting så somnade jag med blött hår i går, i en tofs så nu ser jag hejjig ut i pallet minsann.
Grå utväxt från helvetet plus lite konstiga lockar som spretar hit och dit.
Vilken tur att jag inte skall arbeta som flygvärdinna i dag.
Fast barn kan också vara ganska petiga med utseendet. Här om dagen sa en flicka till mig:
- Men kolla Maggan, du har ju grått hår! Då är du snart gammal vet du!
Ja, jag vet, tänkte jag. Det känns i hela kroppen. Fasen snart 50 år. Snart är man på dösidan. Huuu! ruskigt!
Men inte tänka på det nu.
Nu skall jag på arbetet och halta runt lite.
I morgon har jag tagit semester så vi åker ut till stugan i kväll. Det blir nog ingen rock´n roll för oss i morgon. Vi behöver vila och tanka energi ute i Hållen i stället.
Du och ditt  hus, tänker du.
Ja, just det, svara jag då :)
Fredag på en torsdag.
 Livet de luxe!

Goder morgon! Både herre och fru.
Vi vill faktiskt inte ha mer snö nu!

Vårdgaranti, my ass!

Ringde till Akademiska sjukhuset i dag. Ortopedavdelningen.
- Ja, vi har din remiss här. Ring om en månad om du inte har hört något.
Men då har det ju gått FYRA månader, sa jag.
- Hum, harkel, hum hum....skall börja undersökningarna snart....harkel, hum...
Det var det svar jag fick.
Jag gick hem och grät.
Nu har jag ingen ork kvar. Det känns som om jag gått på de sista krafterna i flera veckor nu.
I februari får jag hjälp, i februari får jag hjälp, har jag sagt till mig själv, som ett mantra har jag upprepat orden i mitt huvud i tre månader nu.
Jag kan inte gå och halta om kring så här längre. Sjukskrivning ja. Men vad är det som säger att bara för att jag skriker mig till en sjukskrivning nästa vecka så godtar Försäkringskassan den?
Jag är rädd att sjukskriva mig, rädd att försäkringskassan inte skall godta det och inte ge mig pengar.
Det känns som om  jag, med mitt oflyt, kommer att bli åtalad för bedrägeri om jag inte går till jobbet med trasigt knä.
Fucking jävla kuk knä!
Moget, Maggan!
Jag känner mig  ganska omogen nu. Jag vill bara lägga mig på golvet och skrika och gråta och banka med händerna som en treåring som inte får godis på affären.
Ahhhhhhh! Hjälp mig!

Ont överallt

Främst i knät.
Ringde min vårdcentral i går och frågade var tusan min remiss till ortopeden tagit vägen? Hon sa att den gått iväg som det skulle i november. Hon kunde inte se var "Ackis" gjort av den. Hon tyckte att jag skulle ringa Akademiska och åberopa vårdgarantin, så jag gör väl det i dag då.
Googlade på hur det skall gå till och enligt det dokumentet så skall man få en remissbekräftelse inom 14 dagar där det står ett datum till specialist inom tre månader.
En sådan remissbekräftelse har inte jag fått!
Så, här går jag och haltar runt på en förskola hela dagarna och väntar på att någon ortoped skall höra av sig. Man är väl lite dum i huvudet!
Ont i armen har jag också. En smärta som går från överarmen och som strålar ner över hela armen och ut i handen. I går kunde jag knappt hålla i ratten när jag åkte från jobbet. Jag får köra med bara högerhanden på ratten. Jag kan inte hjälpa barn med påklädningen utan att det strålar som knivar över hela vänsterarmen. Jag måste gå med armen som om den sitter i en mitella för att inte smärtan skall stråla hela tiden. Går jag med armen nedåt så dunkar det i hela överarmen och axeln.
Så ser min vardag ut just nu.
Ont, ont och ont hela tiden.
-Du måste ju gå till doktorn, tjatar min man.
Ja men jag var ju där och han ville inte höra om alla mina smärtor. Nu tar vi knät fört och främst, sade han och stängde dörren. För en sån som jag, som knappt törs gå till en läkare är det dödsstöten. Då törs inte jag stå på mig.
Jag skulle behöva vila, äta inflammationshämmande tabletter, ta små korta promenader och träna för att må bra. Just nu blir jag bara sämre och sämre och sämre för varje dag som går.
Men vem skall trösta Knyttet?

Tisdag hela dagen

Tvåååå!
Ja, det är verkligen jobbigt att ha köpt ett fritidshus. det enda jag tänker på hela veckan är: snart är det fredag, kommer inte fredag snart osv.
Veckorna är en enda låååååång fartsträcka fram till helgen.
Men det kanske går över snart när nyheten har lagt sig. Vi får hoppas det för det här är lite jobbigt.
I dag slutar jag tidigt och då vill jag ta en lov förbi Ö&B. De rear ut en dammsugare och lite annat smått och gott, såg jag i reklambladet här om dagen.
Allt till huset förstås :)
Gardiner till lilla halle skall jag köpa med mig den här helgen också. Kollar Blocket efter ett vardagsrumsbord. Jag vill hitta ett teakboard från 50-talet och måla det vitt. Men det är fler än jag som är ute efter ett sånt, tror jag.
Jag hinner nog förbi Återbruket i eftermiddag också. De stänger klockan 17.
Har jag tur så hittar jag något där. Bra att ha-grejer,
Annars är det en vanlig tisdag.
Undrar hur Ludde har haft det på studentkryssningen? Om man får hem ett lik i kväll eller om han har överlevt. Han lovade att inte ramla överbord i alla fall.
Med dessa små rader vill jag önska dig en bra tisdag. Må all lycka vara med eder.
Ses vid horisonten.
Tja rå!

Puss! till dig från mig.

Du och jag, Jonny!

I slutet av sommaren 1987 träffade jag min blivande man.
Vi var 21 år och livet lekte. Jag blev kär och några månader senare var jag gravid.
En enda sommar fick vi tillsammans jag och Jonny innan det kom ett barn. En sommar och då var jag gravid.
Sedan dess har det varit jag, min man och ett, två eller tre barn.
Jag vet inte ens hur man lever i tvåsamhet med Jonny för det har jag aldrig gjort.
Nu har vi ett barn kvar här hemma men han är ju stor, vuxen, snart 20 år. Han lever sitt liv och honom ser man nästan inte röken av.
Nu, efter 27 år skall jag och min man börja umgås med varandra, bara vi två. Är det konstigt att man tycker att det är lite konstigt?
Jag är inte van att laga mat till två, jag kokar fortfarande 1 kg spagetti när vi skall äta pasta. Jag vet inte hur man kokar fyra potatisar eller steker en fisk. Jag är van att laga mat åt ett helt kompani.
Jag har så mycket egen tid att jag inte vet vad jag skall göra med den. Jag måste skaffa mig en hobby innan jag somnar. Jag jobbar och sedan sitter jag bara här hemma och väntar på att något skall hända.
Jag och Jonny trivs tillsammans och det är väl tur det annars skulle det vara lite jobbigt nu. Det är ju inte ovanligt att man skiljer sig när barnen flyttat för att man helt plötsligt inte har något att prata om längre. Dit har vi inte kommit ännu i alla fall.
I kväll tex är Ludde på studentkryssning. Jag och Jonny är solokvist tills i morgon kväll. väldigt konstig känsla.
Om bara ett par år är detta vår verklighet varje dag.
Ja, det är väl bara att vänja sig antar jag.