En ledig dag

Eftersom Jonny måste åka till sitt arbete i Tullinge då och då, fick jag ta en semesterdag för att passa vår sjuka lilla vovve.

Vad gör man då när man helt plötsligt skall vara hemma och VAVA(vård av vovve) en helt vanlig onsdag?

För det första sov jag till klockan åtta. Sedan surfade jag och drack kaffe i minst en timme innan jag åt frukost. Jag duschade, bäddade och snyggade till i köket innan jag tog vovvarna på promenad i vårsolen.

Väl hemma så tvättade jag lite och plockade ner ljusslingan på balkongen. Julen varade nästan till påska.

Nu har jag frukostbröd i ugnen och snart skall jag ta tag i en liten tvätthög, men först skall jag kolla lite på tv, se något avsnitt på någon gammal serie kanske?

Jag ser verkligen fram emot hur min vardag skall bli om 84 dagar.

Lilla My, andra kapitlet

Två dagar efter förra veterinärbesöket så var vår lilla vovve fortfarande sjuk. 

Hon åt och drack i måndags, så vi trodde att hon var på bättringsvägen men idag kändes hon så där slö igen.

När jag kom hem från jobbet i dag så ringde jag till Ulltuna (djursjukhuset)igen  och de ville att jag skulle komma in igen.

Fyra timmar senare,, femtusen kronor fattigare på två undersökningar och lite blodprov så fick vi åka hem.

Hon verkar ha jätteont bak i ryggen. Det kan vara ett diskbråck, trodde han men inga infektioner eller något annat läskigt var det iallafall. 

Hon fick en smärtstillande spruta och ordinerades vila. Inget som vår lilla lata My har något emot iofs.

Redan efter en timme hemma så började hon röra på sig. Sprang till Jonny när han kom hem, busade lite med Katla, åt mat, drack vatten och vart nästan sitt vanliga jag. Har vi tur så går smärtan över nu annars får vi ringa så ordinerar han mer smärtstillande till henne. 

Tur att jag tog semester i morgon när Jonny måste till Stockholm eftersom hon måste passas så att hon inte busar för mycket, hoppar från soffan eller gör illa sig på något annat vis, nu när hon har smärtstillande i kroppen. 

Vår lilla pälskling❤️

Tankarna snurrar

 Det är nu en vecka sedan jag sa upp mig från mitt arbete och jag mår bättre än jag gjort på länge. Nu känns det som om jag inte kan sluta jobba fort nog. Redan i fredags ville jag vara ledig för att kunna åka ut till Hållen en dag tidigare än vi brukar. Jonny känner lika, han längtar också till att jag kan börja bestämma mina arbetstider själv. Jag tänker mycket på hur annorlunda min vardag kommer att bli. Men jag kanske har helt fel, det kommer kanske inte bli så väldigt annorlunda mot för hur det är just nu?! eller jo! det är klart att det kommer bli...

Jag känner mycket mer energi i kroppen nu. Energi som jag kan lägga på mig själv, Jonny och hundarna. Utan att jag riktigt har tänkt på det så tar mitt arbete väldigt mycket ork från mig. Även om jag bara arbetat 75% de senaste två åren så är jag ändå helt dränerad när jag kommer hem från jobbet på dagarna. Jag arbetar ju oftast mitt över dagen, under de tyngsta timmarna, när det är flest barn på förskolan, så det finns inte många lugna minuter under ett arbetspass. Att arbeta på förskola borde alla prova på några veckor under sitt liv. Det är inte så gulligt som många tror. Vi får ju ofta höra hur mysigt vi har det och många tror nog att vi sitter med en kopp kaffe och tittar på när några söta små barn leker stilla i ett rum. Många föräldrar, politiker och våra egna familjemedlemmar skulle komma och arbeta på en förskola några veckor, då lovar jag att ni skulle somna ovaggade på kvällarna samt få en annan förståelse för vårt arbete. Själv har jag arbetat på förskola sedan 1984 med tre uppehåll för barnafödande, två uppehåll för att plugga och ett kort uppehåll för att arbeta med ett annat yrke. Men det har blivit 31 aktiva år av 38. Det är klart att det känns i kroppen av alla tusen knäböj som jag gjort, alla tusen barn som jag burit på min höft, alla tusen blöjor som jag bytt, alla tusen galonbyxor som jag dragit över stövlarna. Tänk alla tusen tårar som jag torkat och alla tusen näsor om jag snutit. Det känns skönt att börja nästa kapitel i mitt liv. 

Detta foto tog jag för ca tio år sedan och det finns fortfarande på förskolans  hemsida. Jag vet exakt vems händer det är, vad barnen heter. De tar väl snart studenten nu om jag får gissa. Roligt ändå att min bild lever kvar efter det att jag slutar.

Lilla Myran

I dag är vår lilla pälskling sjuk.

Hon vill varken äta eller dricka. Hon bara ligger här i sin säng och sover.

Hon vill inte gå ut och hon vill inte pussas.

Det får bli veterinären i morgon om hon inte blir bättre. Jag är jätteorolig.

Min lilla vovve❤️

Hoppas det inte är något allvarligt.

Redan fredag

 Vissa veckor flyger bara förbi.

Detta var en sån vecka. Nu är det redan fredag och i eftermiddag drar vi ut till Hållen. Vi skall förbereda för vår nya badtunna som kommer till veckan. vi skall slänga de gamla utemöblerna som står där nu. Samt kolla så att golvet är nivilerat och kommer att hålla för en stor badtunna fylld med vatten. Om ytterligare några veckor kommer bastun som vi beställt. Allt måste ju bli klart senast till midsommar. Då hoppas vi även att vår nya altan mot baksidan står klar. Det är mycket som händer nu i vårt liv.

Men i kväll kommer vi bara ha en mysig fredagskväll med god mat och gott vin. Hoppas denna dag går lika fort som resten av veckan. Önskar dig en trevlig fredag.

Vad ska jag nu göra?

Det var ju några som i går läste att jag sagt upp mig från mitt jobb som barnskötare i Uppsala kommun. Självklart får jag då frågan vad jag skall göra nu? Egentligen händer inget livsomvälvande precis. Jag kommer fortsätta att jobba på "min" förskola, fast om timvikarie. Jag får då själv bestämma när jag skall arbeta och vilka tider. Jag kan vara hemma med hundarna de dagar som Jonny arbetar i Stockholm, vi kan bo långhelger i Hållen när det är vackert väder, jag kanske kan följa med Jonny när han reser till Irland och USA. Jag kan med gott samvete vara hemma de dagar som känns för tunga att kliva upp och umgås med människor. jag kan köpa blommor och åka till minneslunden och bara sitta där hur länge jag vill. Jag längtar till att få komma till förskolan och göra det jag är bra på, nämligen vara med barnen. Slippa alla samtal och möten, dokumentationer och lärloggar. Jag behöver inte vara med och "bråka" om hur jag får semester under julen och sommaren. Nu får jag bestämma själv och jag får känna mig sjysst när jag säger att jag kan jobba någon vecka i sommar för att någon annan skall få ledigt. 

Men det är inte en enkel grej att säga upp sig. Jag hör hur min far vrider sig i sin grav. "Man säger inte upp sig från en fast anställning!" "Hur blir det nu med pensionen?" osv osv. Det är mycket som sitter i märgen, sån´t som jag är uppvuxen med att höra. Fast mina föräldrar hade aldrig den ekonomiska förutsättningen att kunna göra en sån här grej, så jag förstår dem. Det är klart att det krävs en del planering, detta är ju inget som jag kom på i förrgår direkt. Jag och Jonny har pratat om detta länge, kanske t om i flera år. 

Jag kommer ju sakna mina arbetskamrater förstås, men å andra sidan så kommer jag ju tillbaks och arbetar igen. Men då har jag inget att säga till om längre, då får det köra med mig och tala om för mig var jag skall stå och sitta. Det kommer bli konstigt....och skönt...

Äntligen

I går gjorde jag något som jag längtat efter länge.

Nu gäller det bara att fokusera på att göra något bra av hela min situation.

Jag berättar senare vad som har hänt, men just nu får det vara en liten hemlis för mina bloggläsare.

Några av er vet ju redan.

Denna vår skall jag försöka sätta mig själv i främsta rummet och försöka känna efter vad det är som jag mår bra av.

Usch! Det låter så hemskt och egoistiskt när man skriver så där, men jag måste ju må bra först och främst innan jag kan ge av mig själv till någon annan och första steget till detta tog jag i går.

Det känns bra!

I natt har jag knappt sovit en blund för alla tankar som snurrar i mitt huvud. Sitter nu med min kaffekopp och känner mig helt vimmelkantig av både mitt beslut och av för lite sömn. 

Helt sjukt

Jag har helt klart ett osunt förhållande till mat. 

Jag äter inte överdrivet mycket( även om du kanske tror det). Men jag äter fel och helt oregelbundet.

Jag känner sällan hunger, så jag kan vara utan mat i flera timmar, jag menar sex, sju, åtta timmar.

När jag äntligen äter så blir det alldeles för stora portioner och sedan blir jag sugen på något straxt efter igen.

När jag växte upp så hade vi aldrig mycket mat. Jag menar inte att jag fick svälta, men kylskåpet var aldrig fullt.

Det fanns en skvätt mjölk i en tetra, ett halvt smörpaket, sällan skinka, endast en liten jävla ostkant i en påse. Vi hade sällan mjukbröd hemma, så jag är uppvuxen på hårdbröd med smör och aromat på.

Youghurt eller filmjölk hade vi bara på somrarna men då fick man inga flingor till, utan bara ett TJOCKT lager med socker, så att filmjölken blev alldeles gul.

Detta kan ha gjort att sedan jag flyttade hemifrån 1984 så har jag haft ett fullproppat kylskåp.

Kolla på detta! 

Här bor det två personer som skall äta, varav en är på fisketripp i Härjedalen just nu.

Detta är inget ovanligt. Fråga de som känner mig, att så här ser vårt kylskåp ALLTID ut.

Jag skulle kunna bjuda ett regemente på mat utan att behöva åka och handla först.

P.S frysen är lika full med kött, fisk, skaldjur, kyckling, grönsaker, bär och bröd…

Det var då!

Det känns inte som om jag känner den där unga tjejen. 

Bilderna från 80-talet som jag sett så många gånger.

Nu är det som om jag tittar på någon helt annan.

Det är ju kanske inte så konstigt, det är ju snart 40 år sedan dessa bilder togs.

Klart att jag blivit någon annan än den här tjejen. Jag önskar jag kunde säga till mig själv att inte vara så osäker, att jag duger som jag är och att jag inte skall försöka vara alla till lags hela tiden.

Det är roligt att titta på gamla kort, men jag blir lite ledsen också för att jag inte gjorde saker annorlunda…

Det var så längesedan och det var en tid som aldrig kommer tillbaks, såklart!

Tiden på gymnasiet var så förvirrande. Jag önskar att jag hade förstått då vad jag vet nu. Att jag kan, att jag är precis lika bra som alla andra. Kram till mig💕

En helg med syster och svåger💕

I torsdags kom de till Hållen och vi fick en förlängd helg tillsammans. Vädret var härligt och som vanligt går tiden alldeles för fort.

På fredagen gjorde vi en utflykt till Kalles Fisk i Fagerviken. Där åt vi lunch och köpte med oss rökt lax hem till middagen.

På lördagen tog vi en promenad nere vid Fågelsundet, handlade lite i Skärmarbo och skulle äta lunch i Karlholm, men där var det stängt, så vi åkte hem och drog igång en eld och grillade korv istället.

Till middag blev det Biff Rydberg och sedan såg vi på Mellon och drack en Irish Coffee.

I morse löste vi Melodikrysset tillsammans innan det var dags att åka hem till Jämtland igen. 

Fort va re gjort!

My blir trött av att ha gäster 😍

Internationella kvinnodagen

Detta tåls att sägas om och om igen.

Säg inte grattis….2)

Fem minuter, en vecka och en mysig helg.

Nu har jag gått fem minuter varje dag i över en vecka. Jag känner redan att det går lite lättare än när jag gick för för första gången förra lördagen.

I dag höjde jag motståndet lite, men jag håller mig fortfarande till bara fem minuter.

Fem minuter orkar jag, tänker jag när jag sitter och latar mig i soffan. 

Hade jag satt längre mål så hade jag inte gjort det varje dag.

Den bästa träningen är den som blir av, skrev syrran och det är det jag tänker på när jag känner att fem minuter kanske är lite kort stund.

Så småningom kommer jag att orka gå längre, tänker jag. 

Vi hade en mysig helg i Hållen.

Strålande sol och eld, ostbågar och Wasaloppet.

Vi har jagat möss också. De håller på att invaderar hela huset nu. Superäckligt! De har varit överallt, i sängarna, i soffan, i alla köksskåp och lådor.

Hur gör man när de finns överallt? Kan man ringa Anticimex när man har problem med musen? 

Är det inte det ena så är det det andra…

… sa flickan som blödde näsblod.

Vaknade med huvudvärk i morse och när jag skulle gå till jobbet så upptäckte jag att jag hade en blödning på ögat.

Mina kollegor tyckte jag skulle ringa 1177 och den sköterskan tyckte att jag skulle kolla upp hur jag mår. Alltså ringa till vårdcentralen och få en läkartid och kolla blodtryck mm.

Jag var inte orolig innan jag ringde, men nu blev jag ju det.

Varför kan jag aldrig bara få må bra?!